Omstart

Ja, nu är det nästan ett halvår sen man skrev ett inlägg här.
Mycket har hänt sen sist. Många lik har flutit under broarna, typ.

Att Hammarby Hockey till slut gick i konkurs var förstås tragiskt.
Men sorgearbetet har på sätt och vis pågått i ett par, tre år så när allt var ett faktum, och Bajen Fans dessutom snabbt satte ihop ett nytt lag, så har man kommit över det relativt snabbt och smärtfritt.

Och ska man vara ärlig så har nog hockeyns dödskamp pågått sedan det senaste guldet 1951.
Då var storhetstiden över, och när laget ramlade ur i slutet av 50-talet så inledde det en 50-årsperiod av sporadiska, oftast ettåriga, comebacker för Bajen i den högsta serien.
Mig veterligt har klubben/sektionen i princip varit nära sotdöden i 30 år. Det är bara hårt arbete från en lång rad ideellt arbetande entusiaster som hindrat förintelse tidigare.

Hammarby Hockey har dessutom egentligen inte alls försvunnit. För det som nu kommit är lika mycket, eller mer, Hammarbyarnas hockeylag, och det är bara namnet och organisationsformen som skiljer.

Inte knäckt
Nu kanske jag blir beskylld för att måla allt i rosenrött, att inte erkänna nederlaget.
Klart som fan att jag hellre skulle vilja se spel i SM-final och inte tvåperiodersmatcher i division 4.
Men allt jag har skrivit och kommer att skriva om elitserien och NHL har inget av "surt sa räven" över sig. Jag hade tyckt att elitserien är en ändlös träningsmatchtortyr även om Bajen varit delaktig.

Den historiska första träningsmatchen borta mot Vendelsö IK i Torvalla sände konstiga flashbacks i mitt huvud. För nästan exakt 26 år sedan spelade jag min allra första seniormatch i hockey, som målvakt i division 4-laget (ca div 3 efter serieomläggningar) Skarpnäcks AIK (numera Skarpan). Det var en träningsmatch inför säsongen.
Motståndare var Vendelsö IK. Spelplats: Torvalla.
Utomhus.

Hade jag vetat att Bajen skulle hamna i det här träsket 26 år senare så hade jag nog hoppat över de hundratals, ja närmare 1000, matcherna, som jag sen skulle gå på.

Hur såg då matchen ut?
Att se Hasse Malm i en ”riktig” Bajenmatch var utomjordiskt. Hans karriär som spelare i Hammarby sammanfaller ganska väl med min som åskådare. Jag såg mina första matcher som liten knatte i början av 70-talet.
Tiden har stått stilla sen dess. Jag står fortfarande kvar på läktaren. Han stapplar fortfarande omkring på isen. Typ.

Det märktes att det var den första matchen för Bajen. Talangmässigt var laget överlägset, men skillnaden mellan träning och match i tempo och intensitet var nog en överraskning. Där Bajen gick in för en uppfriskande genomkörare så gick Vendelsö in som om det vore en viktig seriematch. Därför slutade matchen oavgjord.
Men med några matcher och några fler träningar i benen, samt med de spelare som stod över, tror jag - mellan tummen och pekfingret - att Bajen slår Vendelsö med 4,5 mål. Och det är ett lag som kom fyra i divisionen över Bajen förra året.
I deras serie var det bara ettan som hade marginal poängmässigt, sen var det rätt jämnt.

Just nu håller Bajen en topplacering i trean, kanske en bit upp i divisionen ovanför (om det är en övre division 3-serie eller tvåan vet jag inte. Har inte satt in mig i seriesystemets uppbyggnad).
Och det räcker just nu.

Det positiva
Att det finns en massa tråkiga grejer med att Hammarby Hockey gick i konken och fick börja om, är självklart. Det behöver man inte ens ta upp.
Men kan det mitt i allt elände finnas något positivt med det som hände?
Ja, faktiskt.

Det mest uppenbara är att man äntligen fick slut på den ändlösa kampen för att överleva.
Ständiga mångmiljonskulder skulle balanseras samtidigt som representationslaget skulle hållas flytande i allsvenskan.
Nu kan man lägga energin på att bygga upp.
Bygga upp från grunden.
Utan skulder. Utan krystade krav (de lär i och för sig komma rätt snart. Vi ska ju t ex självklart vinna fyran i år).
Det blir en positiv kamp, inte en negativ.

En mycket viktig sak, kanske den viktigaste, är att det nu finns en chans att vända det dåliga anseende som hockeyn har haft i Hammarbykretsar. Det svarta fåret kan få sig en rejäl vittvätt.
Det pekar inte minst det 200-300 entusiasterna som tittade på den första träningen, och de dryga hundratalet som tog den transsibiriska järnvägen till storskogen för att se den första träningsmatchen, på.

Jag har hopp. Det är kul med Bajens hockey igen.

Men det finns faror. Det återkommer jag till.