30 december 2005

Allt är mitt fel, förlåt!

Haris Laitinen var för ett par år sedan ett superlovande löfte på väg uppåt.
En ung spelare med möjligheter att gå hur långt som helst.
Nu läser jag att han är på gång till superettalaget IFK Norrköping.
Och jag kan inte annat än misstänka att det är mitt fel.

Jag är nämligen något man med lite Las Vegas-lingo skulle kunna kallas för "intervju-cooler".
Det finns i stort sett bara en väg för den idrottaren, artisten eller politikern som väljer att ställa upp på en intervju med mig - nedåt.
Jag har sänkt otaliga lovande idrottsstjärnor, etablerade artister och hela radiostationer.

Jag har intervjuat medaljhopp inför Olympiska spel i idrotter som rodd, simning och fotboll. Stjärnor som inte ens funnits med på första sidan av resultatlistan när OS väl har avgjorts.
Jag har intervjuat rockband som aldrig mer givit ut en singel.
Jag intervjuade den relativa världstjärnesångerskan Sheena Easton, som gjort såväl en James Bond-låt, som arbetat med Prince. Efter detta har hon inte hörts av. Och det var över tio år sen.
Jag intervjuade Mariusz Czerkawski samma dag som Hammarby spelade en kvalmatch mot Björklöven 1993. Den matchen vände lagets vinnarrad och skickade Marre till en undanskymd tillvaro i först Djurgården och sedan NHL.
Jag har intervjuat en engelsk fotbollsspelare, just då spelande i Crystal Palace, som öste in mål. Undrar om han kanske till och med vann skytteligan året före. Tja, i vilket fall som helst var han aldrig mer i närheten av att vinna en skytteliga ens i en korpserie.
Men när jag gav fan i att göra en intervju med Hammarby bandy inför ett kval, ja då gick de upp. Flera år för sent.

Den första tidningen jag fick jobb på, Älvsborgs-Posten i Uddevalla, is no more.
Den första radiostationen jag jobbade på, Storstadsradion, var den första reklamstationen som gick i konken.
Sveriges Radio kunde inte konka, men drabbades av sällan skådade sparbeting.

Politiker har förlorat val tack vare mig.
Men vad som hände Thomas Brolin, Maradona och Björn Borg vid väl valda tillfällen i deras respektive karriärer är jag dock oskyldig till. Där har någon annan varit framme.

Men Haris, som sagt. Haris. Jag ber om ursäkt. Jag skulle aldrig ha gjort den där intervjun för matchprogrammet. Det var dumt.

PS: Att jag är WebbMäster för just Hammarby Hockey kommer väl härmed knappast som nån surprise. :-)

27 december 2005

”Dom satsar ju inte!”

”Skaru gå på onsdag?”
”Näe, jag har tröttnat. Dom satsar ju inte. Köper inga nya spelare...”

Två snubbar i korvkön i Eriksdalshallen. Kisar som jag sett ett otal gånger på Hovet genom åren.

Jag förstår dem på sätt och vis. Liksom jag förstår alla de tusentals som varit relativt trogna besökare till hockeyn tidigare, men som inte går längre. Jag vet inte hur många jag sett på Hovet, som jag ser när jag är på Zinken, Sös eller Eriksdal.

Det är inte kul att följa ett lag som bara bringar ångest. Där förlösningen aldrig kommer. Bara en jävla massa hopp som i slutändan leder till besvikelse.
Och hockeyn är onekligen inte lika rafflande som den en gång var. Spelet har till stora delar övergått i en konstant kraftmätning mellan muskelberg, en sumobrottning på is, och seriesystemet har till lika stora delar avvecklat dramatiken. Antalet matcher har fördubblats och incitamenten att vinna, åtminstone i seriematcherna, har halverats.

Men dessa faktum åsido; svaret på de här kisarnas inställning ligger hos dem själva. Det är just för att många, nästan alla faktiskt, resonerar som de, som Hammarby Hockey är i den situation den är.
Det går inte att satsa, det går inte att köpa nya spelare, när supportrarna resonerar så. För det går ju inte att handla för pengar som inte finns. På det sättet är en hockeyklubbsekonomi skrämmande likt en vanlig persons ekonomi.

För vad skulle du svara din kompis om han med anklagande ton frågade varför du inte bor i en nyproducerad fyrrummare för 15 tusen i månaden, hade en Ferrari i garaget och en plasma-tv som täcker hela väggen i vardagsrummet?
Du skulle naturligtvis rycka på axlarna och tyckt han var en idiot. Och sen påmint honom att det inte riktigt går ihop med deltidslönen du har på dagiset.

Hade Hammarby Hockey haft en tålmodig (ok, extremt tålmodig får jag väl säga) stampublik på 3000 så skulle klubben förfoga över 10 extra miljoner varje säsong. Det motsvarar ett lag som i princip tar sig till kval varje år.
Med de sponsorer som skulle bli intresserade, och de souvenirer som skulle säljas, så skulle detta kvalspelande lag förr eller senare ta klivet upp. Inte minst tack vare de extrapoäng som en Hammarbypublik bidrar med.

Logiken är så fruktansvärt enkel. Så varför ska det vara så svårt?

20 december 2005

Nya galna hockeybeslut

Så har det beslutats om att Elitserien i hockey äntligen blir av med de idiotiska derbygrupperna. Dvs. det system som urlakat allt vad derbynerv heter.
För dem som inte vet vad derbygrupper är så betyder det att man får möta lag inom 30 mils radie cirka 32 gånger varje säsong.

Det låter ju bra, ända tills man får höra vad som kommer istället. Jo, man ska öka serien till 55 omgångar där de 12 lagen möts fem gånger. Två gånger hemma och ....ehh, tre gånger hemma och ...ehhh. Tja, något system ska göra det rättvist på flera säsongers sikt.
Vilket förutsätter att samma lag spelar i elitserien år efter år.
Vilket man i och för sig har jobbat på i över tio år, det är relativt få nya lag som kommit in.

55 omgångar! Ja, vi har längtat efter ännu fler omgångar länge nog. Linköpings HC ville till och med ha 66 omgångar.
Man menar att försäsongen är så lång ändå och det är ju bättre att ha 5 000 på alla matcher och inte bara några hundra som det är på försäsongen.

Det är som vi alltid misstänkt: hela elitserien är en enda lång försäsong med träningsmatcher inför slutspelet.

Ny arena, härligt!

Som Hammarbyare kan jag bara säga "Äntligen!” om beslutet att bygga en ny arena i Globenområdet.
Eller beslutet? Ja, vad det nu betyder. Att nu ska vi inte bara fundera över att undersöka möjligheten att eventuellt kolla på förutsättningarna för att kanske börja bygga en ny fotbolls, eller kanske en friidrotts- multi- eller annan skrytarena.

Whatever, som Bajare är jag överlycklig att man efter nästan 20 år nästan har bestämt sig för att bygga ett nytt Söderstadion. Visst är hela bygget grundat på en gigantisk glädjekalkyl, och visst kommer den med 100 procents sannolikhet dra över budget.
Och det är nog bara AEGs möjliga inblandning som kan hindra Hammarby ifrån att få galaxens dyraste planhyror och att inte före nästa istid kunna tjäna pengar på korvförsäljningen.

Men det struntar jag i. Faller allt på plats så får vi en häftig, efterlängtad arena med plats att växa i.

Hurra, typ...

06 december 2005

Vad betyder att ”stå upp för klubbens färger"?

Så fort det sker en incident i samband med match; supportergrupper eller enstaka fans som ryker ihop, slänger sten eller bara jagar varandra, så blir det en hetsig debatt.

Vems fel var det? Vad hände? Borde någon stängas av? Var det rätt att stänga av?
Vad det ofta landar i, åtminstone bland firmorna, eller vilka det nu är som slåss, är att man har försvarat lagets färger. Bajens huliganer försvarar alltså Hammarbys grönvita fana, AIKs firma försvarar gult och svart och så vidare.

Även om det mest låter som kristen fundamentalism från typ 1200-talet så går det att ifrågasätta det här resonemanget även om det vore så att Hammarby har färger som ska försvaras.

För, vilka står för klubbens själ egentligen? Och vad tycker de om att försvara Hammarby med nävarna?

Vi kan börja med spelarna
Spelarna är inte klubbens själ i första hand. De är klädhängare som representerar klubben, och som byter klubb så fort tillfälle ges. Men spelarna är samtidigt de som försvarar klubbens färger rent spelmässigt. Och i vissa fall så har de dessutom stort hjärta för klubben. Jag tror inte att spelarna tycker att slagsmål har något med klubbens färger att göra.

Sedan kan vi ta barn- och ungdomsspelarna
Alla knattar som lägger ner sin tid och energi för att bli stjärnor nån gång i framtiden, och som försvarar klubbens färger på isen och plan varje vecka. Har huliganslagsmål något med dem att göra? Sällan.

En annan grupp som bidrar till klubbens själ är alla föräldrar och ungdomsledare
Dessa lägger också ner tusentals timmar varje år för att Hammarby ska fungera. De bidrar nog också till Hammarbys själ. Vill de ha sin klubb försvarad med nävarna? Nja.

Nästa grupp är styrelsemedlemmar och kanslifolk
Ytterligare en grupp som satsar mycket av tid och engagemang på alla nivåer. Ordföranden och styrelse som jobbar med de stora frågorna. Frivilliga som sköter administrationen i de olika sektionerna och som håller liv i klubben. Är det positivt för dem med ett gäng som ”slåss för Bajens färger”? Gissa.

Funktionärer och frivilliga är en stor grupp
Människor som följer laget och arbetar gratis år efter år. Allt från folket i speakerbåset, matchvärdar, till skottstatistikräknare och webbmästrar. De bidrar också till Hammarbys själ. Utan nävar.

Och sedan till de kanske viktigaste grupperna
1. Normalåskådaren.
De 60-80% som följer laget från läktarplats. Som köper biljetter och souvenirer men som inte tillhör någon klack, men som ändå lever för sitt lag. Och som slåss ytterst sällan (även om det händer). Är det deras Hammarby som man slåss för? Jag tror att de betackar sig för den ”hjälpen”.
2. Fansen som står i klacken, åker på bortamatcher, fixar hemsidor, tar bilder och filmer. Bland fansen finns alla sorters männsikor som alla på sitt sätt bidrar till klubbens själ. De flesta är emot våld, varav en del aldrig skulle kunna tänka sig att slåss, medan andra kan tänka sig att försvara sig.
Sen har vi en grupp fans, bland Hammarby hockeys fans kanske hälften, som då gärna kör med ”vi försvarar Bajens färger”.

Men, är det Hammarbys färger de försvarar, eller bara den egna gruppens? Svaret är väl ganska givet…

Sammanfattning: Att klubbarnas firmor inte är intresserade av laget är nys. De är precis lika stora fan som andra supportrar. Men, när de råkar i slagsmål och säger att de försvarar klubbens färg, så är det ren lögn.

30 november 2005

Har landslagets curlingpolitik gått för långt?

Har just läst 11 tättskrivna sidor (21 med bilder och bildtext) om det svenska fotbollslaget i magasinet Offside.

Där beskrivs de minituösa förberedelserna inför landskamper. Spelarna ska ha perfekt service, de ska känna sig som hemma, de ska få maten precis som de vill ha den, de ska inte utsättas för något obehag, något som kan få dem att prestera sämre på fotbollsplan.

Det är väl bra. Det är ju faktiskt bara att kolla på hur bra det gått för laget de senaste åren.

Samtidigt kanske det har gått för långt när 30-åriga män behandlas som, inte femåringar, utan som för tidigt födda som ligger i kuvös de första veckorna i livet.
Blir fotbollsspelare urusla på plan om de tvingas använda två hjärnceller för eget tänkande under uppladdningen? Får vuxna, professionella bollspelare spagettiben av att själv hålla reda på vilken fot skorna ska sitta på?

Det finns en klar baksida av det här. Förutom risken med att spelarna blir korkade och dryga av daltandet så har landslaget i stort distanserat sig från oss vanliga människor. Alltså vi som ska stå på läktarna, ansiktsmålade, och heja fram dessa telningar. Man låser in sig på träningar, man uppträder arrogant mot det media som ska koppla samman laget med dess fans. (Att viss media ibland beter sig dåligt är en annan fråga).

Jag menar inte att det är fel med noggranna förberedelser. Men man kan väl åtminstone avväga VILKA förberedelser som faktiskt är relevanta.

Att låta laget äta semlor en gång varje samling är sympatiskt, men knappast matchavgörande. Att träna straffar kanske inte är sympatiskt, men definitivt matchavgörande. Vi har torskat semifinalplatsen i ett EM på grund av den missen.

28 november 2005

Djurgårdens IF - en storklubb med teflonsupportrar

Djurgårdens IF.
Pyjamasränderna, Tiergarten, Skansen, Apa IF.

”Kärt” barn har många namn, fruktade motståndare har många öknamn.

För, vad man än tycker om Djurgården så är det en framgångsrik storklubb.
Klubben har haft det bästa svenska fotbollslaget under 2000-talet, och man har en lång rad SM-guld, även om flera av dem kom innan man började spela om officiella SM-tecken. Likaså har man ett gäng SM-guld i ishockey, och tillhör de absolut mest framgångsrikaste föreningarna (1:a i maratontabellen, men tvåa efter SSK i hemsidans mer rättvisande mara).
Dessutom har klubben varit framgångsrik i en rad andra sporter; pingis, konståkning bl a.

Hur kommer det sig att denna Stockholmsklubb, som ju faktiskt har potiential, ändå är begåvat med supportrar som tycks doppade i teflon?

Jag kan inte vara ensam om att ha märkt den ökande förekomsten av DIF-attiraljer på människor när det närmar sig oktober-november de senaste åren.
Vem har inte en eller flera bekanta som plötsligt är djurgårdare efter ett vunnet derby eller ytterligare ett SM-guld?

Ja, den typiske djurgårdaren är en opportunist som visar sitt tryne när det går bra för laget, som drar sig till segrar som gnagare till ost. Men som annars är osynliga.

Under en lång rad år hade DIF fotboll i princip ingen publik, medan hockeyn hade fullsatt. Orsaken? Tja, fotbollen var ju inget kul, och hockeyn radade upp sm-tecken. Sedan fem år är det tvärtom. Nu kryllar det av fotbolls-difare medan klacksektionen i Globen är tom som en sparbössa.
Mer exempel: Djurgården fick ett elitlag i handboll, och i de första derbyna hade man något som man kan kalla klack. Men när sanningen, att ”lillebror” Hammarby är alltför överlägsna och att ett SM-guld inte är i sikte, så är det plötsligt lika tomt på klacksektionen som i hockey.
När klubben gjorde en liten men ambitiös satsning i bandy mötte man bl a Hammarby i en träningsmatch. Sju stycken i klacken...
Djurgården flyttar till Råsunda: Prestigen är viktigare än klubben - dessutom frånvaro av SM-guld. Ett tapp på några tusen i snitt...
Djurgården lirar i Royal League: Drygt 2 000 åker till Södertälje. Dessutom är ju Royal League en skitturnering (så länge man inte vinner)
Djurgården/Älvsjö missar SM-guldet men spelar semifinal i Womens cup: 257 personer kommer.

Det mest irriterande med dessa teflonsupportrar är att de inte tar en förlust. Så länge laget vinner så firar man och ”trackar” oss Hammarbyare. Och vi står där, knäckta, precis som förlorande supportrar brukar göra.
Men när ens eget lag tar sig upp ur gropen och slår tillbaka, när Bajen triumferar, vad händer då? Ja, då är Djurgårdarna plötsligt borta. För, är det något dessa supportrar inte vill vara med om så är det förluster. Då glömmer man hellre sin klubbtillhörighet och sitter framför NHL-matchen och gapar på Philadelphia, eller Serie A med Juventus.

AIK må man säga vad man vill om, men deras supportara är mer som Hammarbyarna i det här fallet. Man står och faller med sitt lag.

Å andra sidan tror jag ni har lagt märke till, precis som jag har gjort: nämligen sambandet läktarvåld-slutresultat. Det är ju lustigt att i princip alla oroligheter runt arenorna de senaste tio åren har skett när Hammarby vunnit en match. Och detta gäller både mot Djurgården och AIK.

Bästa ramsan igår i handbollsmatchen mot Djurgården: ”Stryk av FCZ, ja dom får stryk av FCZ"

PS. Även solen har ju sina fläckar: Hammarbyfansens behandling av sin hockeysektion är ju inget att skryta med, men det är ett undantag. Ingen är ofelbar

24 november 2005

Är det fel att stänga av supportrar som slåss (för Bajen)?

Igår kväll mötte Hammarby Västerås och grejade en viktig poäng efter att ha kämpat som djur i 65 minuter. Gästerna förmådde inte att utnyttja den stundtals starka speldominansen, och sett till inställning, effektivitet och förmåga att vaska fram riktigt bra chanser, känns det inte som ett helgerån att Bajen lyckades få oavgjort.

Men de senaste dagarnas största snackis är ändå fortfarande det som hände i derbyt mot AIK.
Följden blev att sex supportrar blev avstängda ifrån all Hammarbyidrott, åtminstone i de sporter där man har någon form av säkerhet; bandyn, fotbollen, hockeyn och handbollen. Det blev tydligen lite upprörda känslor vid ingången till Hovet igår och 70-100 valde att "sympatistrejka" för de sex som inte släpptes in.

Är det rätt eller fel att stänga av dem?
De som tillhör denna gruppering, KGB, tycker det. Och för det så har man några argument (som en del "vanligt" klackfolk ställer sig bakom)
1. Det var AIK-arna som började. De rusade från sin sektion på Hovet för att slåss.
2. Hammarbyarna som skyndade till lämnade aldrig sin sektion utan försvarade vanligt folk från att råka illa ut. Som ”tack” så blir man avstängda.
3. KGB hade aldrig för avsikt att slåss i arenan. (Vad gäller utanför, eller någon annanstans i stan, är en annan femma)

Håller det här resonemanget?
Nja, det bärande argumentet, att man försvarade vanligt folk, och att ”om någon hoppar på en så har man rätt att försvara sig” är mycket tunnt.
1 och 3 är inget att ifrågasätta. Om ett slagsmål börjar 15 meter ifrån Hammarbyklacken och 40-50 meter ifrån AIK-klacken så är det inte så svårt att räkna ut vilka som började ”korståget”. Och även om vissa delar av Hammarbysupportrarna gärna ägnar sig åt slagsmål på sin fritid, så kan man nog lita på att de föredrar att göra det på andra ställen än Hovet.

Sedan till de två starka argumenten.
a) ”Om någon hoppar på en så har man rätt att försvara sig”.
Hum, om slagsmålet startar 15-20 meter ifrån Hammarbyklacken så är det väl snarare så att man ”antar utmaningen” mer än ”försvarar sig”. Vill man inte slåss så går man väl inte ”fienden” till mötes?
Om AIK-arna hade nått fram till Hammarbys klack och börjat slå på folk, ja då kan man prata om att försvara sig, knappast när man möts på mitten. Säger man att ett slagsmål utanför ”hemmet” är att försvara sig, ja då närmar man sig George W Bush-retorik. Det håller inte!
b) ”Vi försvarade vanligt folk från att få stryk”
Det KAN vara så, med tanke på AIK-klackens meriter från bl a Gaismatchen i Göteborg i år. Å andra sidan är det minst lika troligt att det INTE skulle ha hänt något alls om inte AIK-arna hade några boxvilliga motståndare i arenan.

Stod man i Hammarbyklacken så kunde man höra hur snacket gick när det började dra ihop sig. De ynglingar som rusade ner sa inte mycket om att "försvara" någon, det var snarare glädje över att få möjligheten att få vara med om lite kravaller. Flera av de som var lite trögstartade var märkbart besvikna över att vakter och polis stoppade slagsmålet så snabbt.

Jag hoppas att resten av Hammarbys supportergrupp tar förlusten som en man (alltså acceptera att sex av dem blir avstängda för att ha slagits på arenan - vad annat kan Hammarby göra?) och kommer tillbaka och bidrar till stämningen. Dom behövs!

19 november 2005

80-talet tillbaka i derbyt (tyvärr)


Hammarby vände och vann derbyt mot AIK.
Det var en otroligt skön seger. Kanske inte helt rättvis, men härlig.
Matchen var tät och tuff och hade lagom mycket ”hatkänslor”. Tyvärr var det likadant på läktarna.

Det var inte utan att man fick flashbacks till 80-talet då ett gäng ynglingar från de bägge klubbarna startade ett slagsmål mitt på långsidan.
Det är illa nog att de ser nån mening i att slåss över huvud taget.
Men att göra det i själva arenan är riktigt idiotiskt. För de inbillar sig väl inte att de slåss för Hammarby resp AIK?
Nej, de slåss för sitt eget hormonstinna ego. Inget annat.

Enda fördelen med dagens huliganer är att de söker sig till varandra i högre grad än förr i tiden. Då räckte det att ha fel halsduk för att man skulle kunna bli misshandlad tillbaka till stenåldern. Nu handlar det om att boxas med likasinnade.

Vilka som började har ingen betydelse (slagsmålet på läktaren var betydligt närmare Hammarbyklacken så man kan ana vilka som började rusa för att komma fram till slagfältet), för när det händer i anslutning till match så är det den egna klubben som drabbas. Och Hammarby Hockey behöver inte fler motgångar nu.

Det tvetydiga med Hammarbys slagskämpar är att det faktiskt till stor del är deras förtjänst att det blivit mycket bättre stämning vid Hammarbys matcher. De är många, trogna och låter högt. Det är helt enkelt roligare att gå på en Hammarbymatch nu än tidigare. Och slagsmål under matcherna är mycket ovanliga. Jag hoppas de barnfamiljerna som var på matchen förstår det.

Jag hoppas att förbundet inte straffar klubbarna ekonomiskt. AIK och Hammarby gör vad de kan för att upprätthålla säkerheten. Däremot ska man lära sig av de eventuella misstagen som begåtts. Man kanske inte ska spela på fredagar. Och inte placera en klack i närheten av viphyllan. (Åtminstone inte Hammarbyklacken vid AIKs hemmamatcher och tvärtom. Det har varit många onödiga incidenter där.) Men ekonomiska straff gagnar ingen.

Det var en härlig Bajenfredag överlag. Fotbollen presenterade två klara spelare, varav Björn Runström var den ena. Bandylaget utan träningsmöjligheter vann över Falun och handbollslaget vann seriefinalen borta över Lugi.

17 november 2005

Halmstad i konken?

Halmstad Hammers har begärts i konkurs.
Man kan antingen tycka synd om dem eller bli sur över att laget över huvud taget fick ställa upp i Hockeyallsvenskan.
Man kan göra både och.

Jag tycker att det är trist att det blir så här. Samtidigt som misskötsel av ekonomin är ekonomisk dopning. Klubben har tillskanskat sig fördelar mot konkurrenterna på ett ojuste sätt. Det gäller eventuellt IFK Göteborg i fotbollen också. Hur mycket är silverplatsen värd om phula ekonomiska knep legat till grund för den?

I vilket fall, om nu Hammers skulle bli utslängda så skulle tabellen se ut så här:

Skellefteå 13 59-32 29
Malmö 13 62-25 28
Rögle 13 41-25 28
AIK 13 35-34 23
Almtuna 14 33-34 22
Västerås 14 40-35 21
O-hamn 13 34-32 21
Bofors 13 34-37 19
Växjö 13 38-44 18
Nyköping 13 37-47 16
B-löven 13 35-37 16
Hammarby 12 29-37 14
Arboga 13 34-46 13
Nybro 12 31-42 12
Sundsvall 14 17-52 7
Halmstad utgått

16 november 2005

Onsdagsplock

Ajaj, Hammarby under kvalstrecket i Hockeyallsvenskan. Nu måste det bli poäng i derbyt mot AIK.
De närmaste dagarna dyker det upp en liten överraskning på officiella, och här. Håll utkik!

***

Handbollslaget får möta Chehovski Medvedi i Cupvinnarcupen. Svårast möjligaste motstånd. Synd, det hade varit kul att komma lite längre i cupen. Fast, vi kan ju skrälla förstås.

***

Fotbollen förlägger bägge derbyna på Söderstadion. Bra!

***

Elitseriedomarna har beslutat att följa reglerna igen. Hoppas att det blir en beständig kamp mot grishockeyn. Inte för att det är det enda problemet som hockeyn har, men det är bra att börja någonstans.

14 november 2005

Dagens citat

Måndag morgon och citaten duggar tätt i tidningarna. Vi kan kolla in några stycken.

”NHL har aldrig varit mer spännande”
Johan Esk, Dagens Nyheter. Har NHL någonsin varit spännande?

”Vi spelar en offensiv gladhockey”
Tre Kronors Kenny Jönsson. 1-2 i mål och 7-4 i skott i den tredje perioden i jakten på kvittering mot Finland. Offensiv gladhockey?

”I hockeyn pratar alla om hur spelet ska bli bättre och roligare. Nolltolerans eller inte, mindre rinkar eller ej.
I fotbollen fick alla cupfiaskon ingen livlig effekt.”
Johan Esk igen. Som tydligen har glömt att fotbollens diskussion klarades av för 20 år sen. Nu spelar allsvenskans tråkigaste lag (Kalmar) lika underhållande som allsvenskans näst roligaste 1982 (IFK Göteborg).

”Så han vill att spelet ska vara mer fysiskt. Ha, ha, ha. Vill han det? Ha, ha, ha. Skulle det hjälpa Sverige till framgång? Ha, ha, ha.”
Wayne Gretzky om Bengt-Åke Gustafsons ovilja mot regeltolkningen i NHL.

”Champions League har aldrig känts längre i väntan på slutspel och jag blir mer och mer säker på att Nordahls skratt beror på att Runheim ser ut att somna i studion.”
Johan Esk, DN. Var på sportbar i våras då Chelsea-Barcelona visades på en av tv-skärmarna. Samtidigt körde man de fyra kvartsfinalerna i hockeyslutspelet. Tittade runt och konstaterade att samtidigt som det spelades en sprudlande världsfotboll på en skärm, så var det bök i sarghörnorna i samtliga hockeymatcher.

13 november 2005

Nya Sös enligt WebbMäster

Detta förslag har tidigare funnits på svenskafans (Söderstadion). Efter de senaste arenaturerna tycker jag att förslaget är aktuellare än någonsin. Ett förslag som skulle betyda cirka 25 000 i allsvenskan och cirka 20 000 i internationella matcher. Förslaget ger fritt spelutrymme att bygga sedvanliga sponsor- och slipsutrymmen på den södra läktarens mittsektion.
(Allra helst skulle jag vilja ha en helt ny arena i Södra Hammarbyhamnen men det lär väl aldrig hända)


I november ska Stockholms politiker fatta beslut om en ny arena i Globenområdet. Detta nästan 20 år efter det första löftet om ett nytt eller utbyggt Söderstadion.
Och som vanligt så tar politikerna i så att de skiter på sig. I stället för att skissa på en lagom fräsch och modern arena för några hundra miljoner kronor, så slås det på megatrumman. Alternativet med en mindre arena för 25 000 åskådare ska kosta 1,3 miljarder, och den större osymmetriska intergalaktiska stjärnkryssaren för 52 000 åskådare kostar den dubbla summan.
Jämför det med de arenor som byggdes i Portugal inför EM förra året, där den dyraste – den maffiga Da Luz för 65 000 åskådare – kostade cirka 780 miljoner.
Det kanske är fel att jämföra priser i det relativa låglönelandet Portugal med Sveriges genomkorrumperade byggbransch, men det ger en fingervisning i svenska politikers kåthet i att skapa svindyra monument över sig själva.

Måste det kosta så mycket? Tja, vissa verkar hävda att moderna arenor måste ha komfort, och komfort kostar.
Jag vet inte jag. Så länge man ser bra, det finns lite att välja på i kioskerna i pausen och att toaletterna är justa så räcker det. Sedan kan man haka på lite viputrymmen för den sortens klientel som kräver detta. Men det kostar väl inte 2,5 miljarder?
Att gå på Glasgow Rangers hemmaarena Ibrox, Camp Nou i Barcelona, EM-arenorna i Portugal eller Råsunda är mer eller mindre samma sak i komfortväg (för oss som betalar våra biljetter själva vill säga). På alla arenorna finns det att handla i pausen, man blir blöt om det regnar och fryser om det är kallt. Den enda som bryter av från mängden är väl Camp Nou där stämningen vid fullsatt är som Örjans Vall när Halmstads BK – tränar…

Jag tror inte på förslagen till nya arenor. Varför betala dyrt för marklösen när det redan finns mark? Varför bygga ett modernt monster som när det kommer till kritan endast tar in drygt femtio tusen och som garanterat kommer att kosta mer än budgeterat?

Jag är rätt säker på att vi – oavsett arenaalternativ – kommer att få ett nytt Globenexempel, där kostnaderna drar iväg så mycket så att det allt fattigare kommunalägda bolaget måste skörta upp sina hyresgäster än mer.

När Globen byggdes så lovade man att det skulle kosta stadens skattebetalare strax under 30 miljoner. När bygget väl var klart, eller klart blev det ju aldrig eftersom pengarna tog slut innan de hann bygga om Söderstadion till en sluten 20-25 tusen åskådarsarena, så handlade notan om över 400 miljoner kronor. En siffra som dessutom är rejält underskattad. Snudd på en miljard kronor, ligger sanningen närmast.

Nej, jag tror på att bygga ut det befintliga Söderstadion. Tanken har visserligen varit uppe förr, men förslagen har, enligt mig, inte tagit tillräcklig hänsyn för maximalt antal platser som man kan klämma in.

Mitt förslag:
Västra familjeläktaren:
Bygg fler rader bakåt, ända till bakre väggen. Eller, ännu hellre, bygg en ny läktare med lägre trappsteg. De nuvarande är så höga att man måste använda repstege för att ta sig upp.
Detta skulle nära nog fördubbla kapaciteten från nuvarande 564 (enligt uppgift).

Klackläktaren, norra:
Riv bakre väggen och fortsätt läktaren uppåt 10 rader, dvs 50 procent mer än originalläktaren (innan den provisoriska utbyggnaden förra året)
Med nytt tak skulle man kunna slippa de skymda platserna bakom stolparna, vilket man också undviker när man skippar balkongbygge. Balkonger skulle effektivt ta livet av den unika stämningen på Söderstadion där alla ser alla.
Kapaciteten skulle därmed öka med cirka 2 000.


Gubbläktaren, södra:
Samma sak som norra, riv bakre väggen och smäll upp tio nya rader (se bilder. En ursäkt för de snabbt ihoprafsade illustrationerna)
För att tillgodose sponsorer, vippare, press och annat så har jag inte räknat med några fler platser än nu på mittsektionen.
Kapaciteten ökar med uppskattningsvis 1 900.

Östra stå och kurvläktare:
Naturligtvis ska Söderstadion ha slutna läktare. En helt ny läktare som täcker de två “hålen” vid hörnflaggorna är den största förändringen. Den kommer dock att behöva byggas något brantare, både för att få plats och inte slinka ut över Nynäsvägen, och för att förbättra sikten för åskådarna.
Kapacitetsökningen har jag svårt att räkna ut. Klämmer man in folk stående som idag så kan det handla om över 4 000, men gör man blandat sitt och stå (sitt i mitten för säsongare och ståplatser i kurvorna) så kanske det handlar om hälften.

Med dessa förändringar så är det vara att räkna. En blandad östra skulle kunna betyda runt 23 000, bara ståplatser kanske 25 000. Det är mycket möjligt att jag är för optimistisk i min kalkyl, men tror inte det gäller mer än något tusental platser.

Sänka planen:
Jag gillar tanken på att sänka planen, men har medvetet utgått ifrån att det inte behövs. Jag tycker dock att man ska undersöka detta.

Låt oss säga att man sänker planen två meter. Det skulle ge kanske 1 500 platser till, men det är inte det bästa. Bygger man samtidigt in avbytarbänkarna (såsom jag har för mig att de har gjort på Highbury) så blir ett gäng av de bästa platserna plötsligt tillgängliga, långt ner vid mittlinjen.
På västra familjeläktaren kan man bygga till två bänkrader nedåt, samtidigt som man får ett unikt fågelperspektiv nära händelserna på plan (lite som i Eriksdalshallen)

Jag vet inte vad det här skulle kosta men jag misstänker starkt att med 1,3 miljoner (eller det dubbla) i plånboken så finns det många sköna miljoner att höja standarden i viputrymmen, toaletter, salustånd och så vidare.

Avgörande argument mot en stor arena
Enligt förstudien till den stora multiarenan så ska diverse markförsäljning finansiera en hel del. Det kommer aldrig att bli så att någon måste hosta upp 2,6 miljarder.

Men, enligt budgeten så kommer kostnaden bli cirka 60 miljoner per år i räntekostnader.
Redan det är en ganska hög siffra. Då ska man lägga till att ekvationen förutsätter följande:

- två allsvenska lag spelar sina hemmamatcher där
- att landskamper förläggs där
- att cupfinalen spelas där
- att minst fem storkonserter arrangeras per år.

Jag behöver väl inte tillägga att bygget i sig inte får spräcka sin budget (när hände det senast?) samt att man får ut det man vill för försäljningen av nuvarande Söderstadion.

11 november 2005

”NHL-reglerna” i OS påverkar landslagstruppen

Förbundskaptenen suckar och säger att de nya OS-reglerna kommer att påverka laguttagningen.

Vad synd det är om Bengt-Åke Gustafsson. Nu måste han plötsligt hitta 22 hockeyspelare.

Dagens bästa citat levererar förre Leksand- och Brynäscoachen Wayne Fleming, nu i Philadelphia:

”Svensk hockey liknar amerikansk fotboll.
Två tekar och resten står och håller i varandra.”


Klockrent, sa Bull.


(Och ur Niklas Wikegårds mun fortsätter grodorna att hoppa. Var är Monsanto nu när man behöver dem?)

10 november 2005

Dags att byta tillbaka namnen på T-banan

Alla kanske inte vet att samtliga tre tunnelbanestationer som Hammarbys fans använder sig av när de är på väg till riktig idrott, har haft andra namn.

Nu är det dags att byta tillbaka till orginalet.

Till att börja med:
Gullmarsplan hette från början Johanneshov. Självklart ska porten till ”Paradiset” (”Hovet” och ”Sös”) ha tillbaka sitt riktiga namn.
Gör om! Gör rätt!

Stationen med det egendomliga namnet Skärmarbrink hade tidigare ett namn som kort och gott var Hammarby. Självklart det allra rättastet namnet i hjärtat av Hammarbyland.
Gör om! Gör rätt!

Station Globen hette under många år Isstadion, som alltså var det formella namnet på Hovet. Men så kom då Globen och station Isstadion bytte namn. Vad som är allmänt okänt är att originalnamnet på stationen är ”Slakthuset”, och det är väl en betydligt bättre beskrivning av vad som försigår på Globen.
Gör om! Gör rätt!

Ledarna rasar: Vi vill ha grishockey i OS!

NHL har mycket makt inom hockey.
För mycket, för det mesta.
Men när det gäller OS känns det bra att det är pånyttfödda (hockeymässigt, alltså) NHL som styr hur saker ska vara.

Det handlar alltså om att man ska köra NHL-tolkningarna av reglerna inklusive målvaktsskydd som inte täcker hela målet osv.

Svenska ledare med Bengt-Åke Gustafsson i täten rasar naturligtvis.
De vill att den svenska grishockeyn ska gälla även i Turin.
Detta trots att svenskarna i Amerika firar stora triumfer i det spelglada klimatet.

06 november 2005

"Måsen" och generalsekreteraren

Webb Mästers Voice fick ett mail på morgonkvisten.
Det var från en Hammarbyare som i sin färd genom lördagskvällen råkade på självaste hockeyförbundets generalsekreterare Michael Englund.

Hammarbyaren, som vi kan kalla "Måsen" (en hyllning till Gustaf ”Måsen” Björk, tvåmålsskytt i Hammarbys första match någonsin, 7 mars 1921) skriver att följande konversation utspelades:

Måsen: Ursäkta, jag skulle vilja tipsa dig om en internetsida som Hammarbyhockeys supportrar gör. Där finns en krönika om att Hockeyförbundet måste ta tillbaka makten inom svensk hockey.
Jag lämnar över en lapp med webbadressen.

ME: Jo, men den har jag nog läst.
Måsen: Den här är ganska ny. Den kom i veckan.
ME: Men den kommer väl från dom här Arnewing va?
Måsen: Just det.
ME: Då har jag läst den. Men det där med 12 eller 14 lag bestämmer inte vi.
Måsen: Det är just det dom menar. Ni måste ta tillbaka makten. Det gäller ju även det där med stängd elitserie.
ME: Stängd elitserie kommer ALDRIG att inträffa.


”Måsen” menar att man kan skönja två häpnadsväckande saker i det korta samtalet:

"1. Det faktum att han har läst krönikan på Bamsingsidan.
2. Och naturligtvis det faktum att han lovar att ES inte kommer att stängas. Troligtvis för att hockeysverige röstar om det och där har ES-lagen inget att sätta emot gräsrötterna så länge som rösterna räknas någorlunda rättvist. Men det vill säkert Glennert och grabbarna ändra på så att deras röster räknas tiodubbelt eller nåt."

04 november 2005

Halmstadsmatchen

Visst är det bra att ta poäng borta.
Men jag får ändå en ond aning av att laget förlorar skotten med 52-19 mot seriens sämsta lag.
Det ringer klockor, det är ugglor i mossen, allternativt gravade hundar.

Man får vara nöjd att Klinten visade hur bra han kan vara, och att Liam Lindström gjorde två mål.
Och att vi tog en pinne, som sagt.

Vad gäller Färjestadssupportrarnas respons på all kritik mot klubben så blir jag lite trött att de kör det äldsta tricket i retorikboken; hålla med en aning (angående stängd elitserie) och sen lägga dimridåer genom att tjafsa om helt ovidkommande saker. Plötsligt var hela världen emot Färjestad som klubb. För att de är rika och bäst.

Men hallå, lyssna på kritiken istället. Den står bra för sig själv.

Jag har nämligen aldrig hört någon "hata" Färjestad för att de är ett topplag i Elitserien eller för att de har en massa pengar. Möjligtvis kritik på hur vissa har pengarna har kommit till, men inte annars.

01 november 2005

Jörgen Jönsson vill stänga Elitserien

Så har då ytterligare en professor i hockeyrinken uttalat sig.
Den här gången är det landslagsmannen Jörgen Jönsson, Färjestad, som tycker att Elitserien ska stängas.
De allsvenska lagen är för dåliga menar han. Fler juniorer skulle få chansen i en stängd Elitserie.

Säger alltså en spelare från Färjestad, den enda elithockeyklubben utan juniorlag.

Som en reaktion på Jönssons uttalande har det startas en kampanj; Våga Vägra Färjestad, som samlar in namn för att göra det kaffelila laget till ett hockeyns Harlem Globetrotters. Bra initiativ.

Om nu Elitserien stängs, varför inte låta samtliga 12 lag gå till slutspel också? Det ger ju ekonomisk trygghet åt lagen.

För även om själva matcherna inte betyder något så har vi alltid skytte- och poängligan att slåss om. För att inte tala om plus/minusligan, power play-effektiviteten och räddningsprocent.

31 oktober 2005

Om man nån gång ska ta efter NHL så är det nu!

Svensk hockey har problem.
Och då menar jag inte ett landslag som gör fiasko.
Och inte ekonomiska och sportsliga orättvisor mellan eliten och övriga hockeysverige.
Och inte att den högsta serien är lika långdragen och intressant att se som landhöjningen.

Nej, det finns mer.
Nämligen att det grishockeyn tycks vara inskriven i en osynlig konstitution.
Klubban i armhålan är Gud, och böket i sarghörnet är hans profet.

Denna konstitution har som högsta mål att befrämja det defensiva och destruktiva spelet.
Interference går i 19 fall av 20 under namnet screening. Hakningar, slag och fasthållningar tycks tillhöra spelet, medan hårda tacklingar ofta beivras (!).

Ett lag som driver upp det fysiska spelet (läs hakningarna, fasthållningarna etc.) får en stor fördel. För domaren kan ju inte döma ut 200 utvisningsminuter varje match. Så ett gnetigt försvarande lag får (framför allt i slutskedet) göra vad de vill för att freda kassen.

Nej, hockeysverige. Nu har ni tagit över popcorn, cheerleaders, viploger, biograffåtöljer, nationalsång, fåniga entréer och så vidare, från NHL. Nu är det dags att plocka över ishockeyn också!

Gör om! Gör rätt!
Avgå någon!

Spelarna handelsvaror

Det verkar som om fotbollen håller på att skjuta sig i foten, precis som hockeyn tidigare gjorde.
Klubbarna vill inte låna ut sina spelare till landslagen utan att få pröjs.
Det bryter mot EU-regler hävdas det.

I fortsättningen lär de nationella förbunden få det svårt att ta ut de bästa spelarna, åtminstone till matcher utanför mästerskapen.
Precis den situationen rådde inom den svenska hockeyn för några år sen. Giriga (eller fattiga) elitklubbar ville ha pengar för sina landslagsspelarna, så förbundet tog ut b-lag efter b-lag till alla knäppa turneringar.

Att Tre Kronor förresten spelar en massa onödiga landskamper (som minskar intresset för det tidigare folkkära landslaget) är varken hockeyförbundets eller elitserieföreningens fel.
Hockeyförbundet är fattigt då det internationella förbundet tar hand om slantarna från de stora turneringarna. I fotbollen regnar det in pengar då laget kvalificerar sig till stora mästerskap, så icke i hockey.

Att köparna av stjärnspelare (läs: NHL) pröjsar kaffepengar till svenska klubbar bidrar också mycket till den usla ekonomin inom svensk hockey. Det handlar ju knappast om några 80 millar då en Zlatanliknande hockeyspelare åker över Atlanten...

29 oktober 2005

Fler lag i fotbollsallsvenskan

I fotbollens högsta serie finns såvitt jag vet ingen maffialiknande förening som stoppar upp all utveckling, tar alla pengarna, och vill stänga dörren neråt i seriesystemet.
Dessutom har man arbetat rätt hårt i många år för att publiken ska hitta sporten. Och det har lyckats.

Hockeyn har hittills gjort ungefär tvärtom. Det krävs stadgeändringar i maffiaklubben för att utöka antalet lag. Det känns verkligen förtroendegivande.
I fotbollen funderar man på 16 lag. Det är mycket bra. Ett steg mot att bli en riktig liga i stället för att jönsa kvar med en fjantserie a la elitserien i hockey med några få lag.

14 lag i elitserien?

Nu är det snack om att utvidga elitserien till 14 lag. Det är inte en dag för tidigt.
Snarare fem år för sent.
Om det nu kommer hända så får man hoppas att man inte skickar fler lag till slutspel. 67% är redan det dubbelt så många som det borde vara, om man vill ha någon sportslighet. Men 57 % är ju lite bättre i alla fall.

Att grishockeyn bör städas upp är självklart. Det räcker med att tillämpa de regler som finns.
I senaste matchen var det en Oskarshamnspelare som blev mäkta upprörd när han först ställde sig i vägen, sedan hakade sin motståndare i armhålan, och då fick plikta med två minuters utvisning. Ja, det var verkligen en skandal ...not.

27 oktober 2005

Stämningen är tillbaka!


Inför den här säsongen så kändes det ganska hopplöst.
Inga pengar och nästan bara torskar i träningsmatcherna trodde jag skulle borga för en liten, stum publik som lider sig igenom en mörkersäsong.

Men, istället är laget roligare att se än på många år. Och även om slagstyrkan rent spelmässigt är något svagare så kompenseras det delvis av ett snabbare spel, bättre powerplay och ett otroligt jävlaranamma.

Detta har tänt publiken. Hammarbys supportergrupper, med namn i olika bokstavskombinationer, håller igång på ett sätt som bara synts på derbyna mot AIK de senaste åren. Det känns som man är på Hovet för att ha kul. Klubbens ekonomi verkar ha ”skänkt” supportrarna ett underdogperspektiv som lockar fram kämparglädjen hos fansen, såväl som hos spelarna.

Målvakten Daniel Larsson har hyllats många gånger den senaste tiden. Jag måste få lyfta fram Samuel Beckstrand (bilden) som är en härligt frejdig back med fart på grillerna, som ständigt vågar ta initiativ.

25 oktober 2005

Bra skrivet

Idag snackas det om att Söderstadion kan bli Djurgårdens hemmaplan i Royal League.
Om Hammarby kan få ut något av det, så varför inte?
Vet inte om Bajen sköter kioskerna i så fall, eller om det är andra pengar som kan rinna in.
I vilket fall så är det bra.

Jag kan nästan tänka mig att gå dit en gång bara för att få den unika möjligheten att jämföra stämningen. Är Bajens publik överlägsen? Eller är det bara för att Söderstadion är en gryta som det blir sånt tryck?

Jag tycker att det finns en väsentlig skillnad på Bajen- och Djurgårdspubliken. Visserligen efter bara ett besök på Stadion, mot Kalmar, men ändå.
Klacken sjöng, det lät mycket när det blev mål och så. Men det saknades något, nämligen passion.
Söderstadion kan vara sömnig i början av en match, men förr eller senare kommer känslan av liv och död fram, att just denna match är den sista innan Jorden går under. Varenda passning skapar ett sus, varenda domarbedömning ett vrål. På Stadion var det mer - avmätt på nåt sätt.
Whatever, i vinter får vi kanske chansen att jämföra, som sagt.

I övrigt: läs Etunabajares krönika. Mycket bra läsning!

23 oktober 2005

Härlig söndag


Ibland är det inte helt fel att vara Bajare.

Först fixade fotbollslaget några vintermatcher mot norrmän och danskar efter den första bortasegern över Malmö sen... julen sju, typ. Sen tog hockeylaget revansch för stortorsken i Malmö i fredags genom att slå Rögle med 2-1.
Bägge matcherna var riktiga rysare en lång stund i slutet.

Handbollen verkar ha fått en reaktion ifrån superinledningen i serien/cupvinnarcupen, men jag är övertygad om att de snabbt kommer tillbaka. De är i toppen för att stanna, och ekonomin hoppas jag ordnas upp snart.

Nu hoppas jag bara att fotbolls-, bandy- och handbollsbajarna och alla som följer alla idrotter, upptäcker hockeyn också.
Det handlar om överlevnad.
Hockeyn har 8 SM-guld, 8-SM-silver och 8-SM-brons, samt två seriesegrar då SM inte avgjordes. I praktiken alltså 10 guld.
Sammanlagt har vi 17 seriesegrar i den högsta serien!

En sån sektion får inte dö.

Onsdag 26 oktober på Hovet: Hammarby-Oskarshamn.

22 oktober 2005

Dålig dag på jobbet?

Ibland när det otänkbara händer, att ens favoritlag förlorar, används ibland som förklaring att ”grabbarna hade en dålig dag på jobbet”.

Många bortförklaringar kan jag stå ut med, och till och med uttala själv. Det var en taskig domare, det var otur, dålig lottning, besvärlig bussresa, solen i ryggen. Ja, det mesta är okej.

Utom just att det var en dålig dag på jobbet!

För här har vi ett gäng proffs (i många Bajenfall halvproffs) som har ungefär 340 arbetsdagar eller fler om året. Långa räckor av dagar då träningen är jobbet. En träning som ska leda fram till framgång vid 25-50 tillfällen per år.
I snitt förbereder sig idrottsmännen i sex dagar för att prestera på topp på kvällen den sjunde dagen.
Då är det jävligt magsurt att komma dragandes med ”dålig dag på jobbet” just de där 2-3 timmarna den sjunde dan.

Okej att man gräver potatisland på frisparksövningarna på Årsta, eller har spagettiben i powerplayspelet mellan röd och gul femma på Hovet. Då kan man snacka om ”dålig dag”. Inte annars.

”Ja du, Christer Fugelsang, Sveriges första astronaut. Nu har du förberett dig varenda dag i 20 år på rymdcenter i Ryssland och USA, vad har du för förklaring att du kraschade månlandaren i perfekta förhållandet på din första rymdresa?
- Tjadu, jag hade nog bara en dålig dag på jobbet...”

F.ö. krävs det nog fyra Röglefemmor som har en dålig dag på jobbet i morgon...

21 oktober 2005

Bloggpremiär

Ja, så var det dags att kasta sig ut i bloggträsket.

Och vad är bättre än att sätta igång efter en succématch som den nere i Malmö?
Jag hoppas verkligen att vår nye supermålis Daniel Larsson var småskadad, eller hade försovit sig, eller inte hade lust, eller hade blivit biten av en sur iller, eller något.
För att släppa in matchotränade Klint mot det värsta motståndet i serien, är snudd på sadism.
Clintan kan, i sina bästa stunder, spika igen målet. Man kommer gärna ihåg kvalmatchen häromåret mot Skellefteå borta. Men knappast efter 6,5 matchers båsöppnande.

Nu är jag mycket orolig över hockeyn.
Först och främst är det ekonomin. Bajen behöver ett snitt på 1 000 plus 4 000 på derbymatcherna för att fixa budget. Och det är ändå en budget som förutsätter en stor portion ekonomisk improvisation för att fungera.
Med publiksiffror som den mot Arboga krävs mer än ”ekonomisk improvisation” för att rädda Hammarby. Snarare ekonomisk svartkonst och en sedelpress i källaren...
Just nu är det heller inte läge att gå ut i en tiggarkampanj, eftersom handbollen är mitt uppe i sin räddningsaktion (som jag hoppas alla stödjer). Jag är ganska säker på att handbollen är fixad inom några få veckor.

Det andra jag är orolig för är det sportsliga resultatet. Visserligen var jag inför säsongen glad för varenda poäng som vi skulle kunna ta. Men nu, när det verkar klart att Hammarby är bättre än minst tre lag, så är risken överhängande att laget fastnar i mittenregionen.
För utan ett antal streck lååångt nere i tabellen så kan de sista 15-20 matcherna vara i stort sett meningslösa. Hur stor är då chansen att få upp publiksnittet till budget?

Nä, fyfan. Låt laget skrälla mot Rögle så att vi åtminstone har lite kontakt med kvalstrecket!