27 januari 2013

Det här med säsongskorten

I och med Hammarbys flytt till den nya arenan så har det diskuterats flitigt om klubbens sätt att placera ut säsongskortsinnehavarna.
Jag vill egentligen inte älta vidare i ett ämne som det talats om så mycket. Dessutom är jag privilegierad nog att ha fått en plats på det populära, närmast mytomspunna, och alltför snålt tilltagsna läktarutrymmet som går under namnet "Sjungande sittplats". Hammarby har ju liksom (typ, nästan) erkänt att de skött säsongskorten lite klantigt. De som blivit förfördelade har fått säga sin mening.

Men ändå...

Hur tänkte dom, liksom?

Klubben har mentalt kunnat ställa sig in på en arenaflytt sedan Globen byggdes, och kunnat planera lite mer noggrannt i åtminstone fem år eller så.
Eller åtminstone fundera ut en strategi. En plan. Ett schema.

Jag talar helt i egen sak nu, för jag har fått en rätt risig plats jämfört med den jag hade tidigare. Detta trots att jag köpte säsongskort det året årskortsinnehavarna skulle få "förtur", och att jag betalade 500 spänn får att ånyo få "förtur". Problemet var att jag antagligen inte köpte förturen tillräckligt snabbt.
Av alla bud på hur man skulle få en bra plats på arenan, så var det snabbhet i att hosta upp en femhundring, som var avgörande. Det, eller att känna någon som gjort det.

Jag tycker det är bra att man har haft chansen att sätta ihop kompisgäng som får sitta tillsammans. Men jag är mycket tveksam över vissa kompisgängs storlek. Är det rätt att låsa 25 eller 50 platser till en grupp där bara vissa egentligen har förtur?

Men -  25 eller 50 personer är inte ett kompisgäng. Det är en delegation. Det är en Facebookgrupp...

Som sagt, jag vill egentligen inte klaga. Det ordnar sig. Man hittar säkert en bättre plats till andra säsongen, när man dessutom lärt sig hur arenan känns och var man tror att man trivs bäst.

Jag är bara lite, lite besviken över att 17 säsongers inköp av överprissatta årskort betydde
Precis
Exakt
Ingenting!