27 december 2008

Dags att summera 2008

Som vanligt haglar det årssammanfattningar vid den här tiden på året. Det är listor, årsböcker, sportåret i tv, vm-året i tv, os-året i tv och så vidare i all oändlighet.

WebbMästers Voice ska inte vara sämre, så här kommer vårt bidrag.
Det handlar dock bara om Hammarby. Förstås.

Bandy
Som jag har skrivit tidigare så lovade jag SM-guld tre år efter den senaste finalen mot Edsbyn. Och även om det startat knackigt med de hemvändande ryssarna så tror jag att mitt tips står starkt. Det är ju trots allt en och en halv säsong till guldet är hemma.
På halvlång sikt tror jag att det kommer att krävas inomhushall för att kunna vara ett topplag i bandyn framöver. På längre sikt - alltså då alla hallar är byggda, så blir det de pålitliga lagen som kommer tillbaka till toppen. Alltså typ Sandviken och Västerås. Och Hammarby får man hoppas. Lag som Edsbyn kommer dock att sjunka ner i den välförtjänta dimman och bli ett stabilt mittenlag som innan kyrkan byggdes.
(Alltså: Egentligen är det omöjligt att avsky ett bandylag. Jag menar: bandy, keps, portfölj och blåfrusna tår! Det finns ju inget att avsky. Men jag gör ett undantag med ett lag som lyckats ta två av de topp-tre-platserna över mest oförtjänta vinsterna som jag sett. Jag pratar naturligtvis om Edsbyn i final 1 och 3. Den andra - 2006 var det väl - var inget att snacka om. Man ska inte bli svenska mästare på chanskontringar och lycka till-skott. Inte mot Bajen i alla fall!!)
(Den tredje i listan var när brassarna åkte ut ur VM 1982).

Boule
Hmm, här har jag - för att låna ett favorituttryck från Hammarby Fotboll - inga som helst kommentarer.

Bowling
Jag kollar alltid in tabellerna för att se hur det går. Är dock lite besviken över att damerna inte är i högsta serien. Årets bästa lagnamn finns dock inom bowlingen. (Jag hittar inte nåt bästa namn varje år men för några år sen var det "Gävle Bockburners" som jag tror är ett Hattricklag). Det är laget Käglevara (Eller är det Kä Glevara, kanske). 

Boxning
Jag längtar till den dag då Bajen vaskar fram en riktigt vass boxare, så man får sitta till fem på natten gloende på en obskyr tv-kanal som sänder en gala från Las Vegas. Under tiden är jag tacksam så länge sektionen klarar att hålla i gång verksamheten.

Damfotboll
Har i några år sett ut att sakta vittra bort. Det undre strecket har kommit allt närmare.
I år har det lyckligtvis skett ett trendbrott. 
Allsvenskan har ju delats in i fyra sektorer där AIK nästan hänger på topptrion Umeå, Linköping och HTH Malmö (okejrå, Ldb...). Därefter kommer Kopparberg, Örebro och Djurgården (som trillat ner ett hack). Därefter har vi då Hammarby, Kristianstad och Sunnanå långt före bottenträskets stackars paddor Umeå Södra och Bälinge (som väl lägger ner nu).
Hoppas att Hammarby kan ta ytterligare ett steg uppåt. Nyförvärven bådar gott.
Jag är inte den bästa besökaren på Kanalplan, men det blir åtminstone en match per säsong, ibland två och tre.

Herrfotboll
En otroligt märklig säsong. Egentligen var det alldeles för djupa dalar för att man ska vara nöjd. Eller snarare, man borde vara rejält missnöjd. Samtidigt fanns det ljuspunkter. Derbyna var t ex helt ok. Utan AIK:s två högst tvivelaktiga straffar kunde det ha blivit full pott.
Tappar man spelare som Sebastian Eguren, Petter Andersson, Pauliñho Guara och har det viktigaste förvärvet Rami Shaaban på skadebänken, ja, då tolererar man lite fler bakslag.
Eftersom jag är en förespråkare för kontinuetet (continuity is king, typ) så skulle jag vilja att Tony Gustavsson stannar länge. Mycket länge. De närmsta fem åren ungefär som nu, och sedan med en underhuggare, som nån slags manager, i ytterligare så många år som det är möjligt.
De stora framgångsrika epokerna inom fotbollen har nämligen visserligen pengar som grund. Men sen finns det en kontinuitet i ledarskapet. Ferguson i United är ett exempel. Arsene Wenger i Arsenal är ett annat.
Ok, vi säger väl Kalmar-Nanne också, även om det svider lite ...

Angående fotbollens märkliga slutenhetspolicy. Jag hatar att min klubb ”Storklubben med småklubbsatmosfär” som det en gång hette - har frasen ”inga kommentarer” som absolut favorituttryck. Det suger.
Man borde ha samma inställning som en gång fanns inom sekretesslagstiftningen. Allt ska vara offentligt om det inte bevisligen skulle skada om det offentliggörs. Nu är det tvärtom. Nu är allt hemligt, om det inte bevisligen redan läckt ut och bekräftats av 20 olika källor (utom Hammarby Fotboll, då) ...

Friidrott
Alltså, jag har åsikter om mycket, men inte precis allt. Allt jag begär av friidrotten är lite regelbundna SM-guld. Inte mer än så.

Goalboll
Kul med grenar där Hammarby håller högsta internationella nivå. Vet tyvärr mycket lite om sporten, mer än att jag följer den när det är Paralympics.

Handboll
Att det har gått lite trögare i år är väl inte oväntat. Men det känns som om Bajen kan överraska när det väl blir slutspelsdag (om vi tar oss dit). Lite som första guldåret. Laget har visat att man kan mäta sig mot de bästa lagen.
Vi får absolut inte glömma att det blev SM-guld 2008. Härligt!

Innebandy
Det har gått lite knackigt för både herrarna och damerna, men för tillfället ligger man på rätt sida strecken.

Orientering, Rodd, Rugby, Skidåkning
Sektioner som jag bara följer på avstånd. På mycket långt avstånd.

Speedway
Det verkar ha varit ett turbulent år i speedwayen. Det känns som om huvudsaken är att laget fortfarande finns kvar. När det gäller själva sporten så är det måttligt kul att nästan alla lag består av ett antal legoknektar som åker runt i Europa och byter överdragskläder (om de ens hinner göra det). Nu kanske Bajen kan bygga upp egna namn på allvar. Och så blir det ju ett riktigt Stockholmsderby nu när Getingarna har gjort comeback.

21 december 2008

De tre vid reklamskylten


Under många år hörde man från ett hörn högt uppe på Hovet, en ramsa som återkom regelbundet. Till en början ganska anonymt, men med året allt mer populärt bland den övriga publiken. Till slut blev det applåder varje gång de tre bakom reklamskylten körde sin ”Än går det vågor – på Hammarby sjö-ö-ö-ö”.

Johan Johansson, han med det stora vita skägget, blev efter många år ”Tomten” med hela svenska folket och var upphovsman till ramsan/sången. Vid sin sida hade han alltid ”herr På”, dvs den som hade som uppgift att ropa ordet på i ramsan - Dick Kjellander. Den tredje i gänget kunde variera.

Nu är tyvärr Johan Johansson borta, och med honom en stor äkta Hammarbysupporter av den genuina typen, väsensskilt från inkastade fyrverkerier och slagsmål i grusgropar. Vi andra får sjunga om Hammarby sjö på egen hand i fortsättningen.

15 december 2008

Derbybiljetter

AIK har redan släppt hockeybiljetter till match mot Djurgården.
Ett kul grepp, lite i samma stil som Bajen och Gnagets annonskrig för några år sen.
De får gärna mötas i allsvenskan nästa säsong...

07 december 2008

Nu blir det kanske Studenternas i alla fall

När Bajen bandy torskade den senaste finalen mot Edsbyn, och samtidigt höll på att falla samman i sina beståndsdelar så tippade jag att vi skulle vara tillbaka på Studenterna - och vinna - om tre år.

Förra säsongen gick åt rätt håll. En bragdartad insats ledde till en semifinalplats.
Tyvärr var det kanske underdoggens överprestation, för i år har det inte gått fullt lika bra. Mitt guldtips för 2010 har legat löst, känns det som.

Nu läser jag att Bajen har fått tillbaka Jesper Ericsosn, Kalle Spjuth och Robin Sundin från rysk bandys svar på Hammarby Hockey, Uralskij Trubnik. Det låter perfekt.

Bara att förbeställa biljetter till Studenternas till om sisådär 15 månader ...

Hockeyn har fått en nytändning

De senaste två månaderna har det hänt något som jag inte sett på allvar på 25 år.
Det är en allmän känsla bland folk för hammarbyhockeyn som är rakt igenom positiv.
Kravlös på något sätt.

Nej, inte kravlös. Villkorslös!
För kraven finns ju där.
Att inte gå upp i tren finns till exempel bara inte.

Det är svårt att förklara.

Under åren då Hammarby senast kunde bygga upp ett lag långsamt (ca 1975-1981) så hade fotbollen en rejäl boom.
Och det spillde över på hockeyn. När vintern kom så gladdes man åt att laget kom allt närmare elitnivån vartefter säsongerna förflöt och det var mycket litet skitsnack. Det var inget skitsnack alls.
Visst, de flesta höll till en början på lag som hade funnits i Elitserien tidigare, men allt fler upptäckte att det faktiskt räckte med Bajen för att tillfredsställa hockeysupporterskapet.

Efter elitseriebesöken har det tyvärr mest handlat om seriösa och oseriösa samt uteblivna satsningar. Det har handlat om en lång räcka misslyckanden (om en plats i elitserien ska vara det avgörande kriteriet på något lyckat).
Under Anschutz tändes hoppet, men det hade behövts en uppflyttning för att på allvar rucka på negativismen.

(Sen måste man ju stryka under att Hammarby Hockey under de senaste 20 åren har haft en rakbladsvass precision att torska avgörande matcher då publiken dykt upp i större skaror - det har fanimej inte hjälpt upp saken).

I vilket fall: Nu ser man - i samband med varje match - en ny blick i ögonen på dem som följer Bajen hockey.
Om det är en blick av hopp eller lycka, vet jag inte. Jag tror att det kanske mest handlar om en blick av att vara ett tidigare svart får som nu fått sin 90-gradiga vittvätt.
Eller kanske den fula ankungen som börjar fatta att han ju är en vacker svan (Nej, förresten, svanar är vidriga djur. Bli aldrig kompis med en sån. Låt inte dottern gifta sig med en ... osv)

Sammanfattningsvis kan man konstatera att, so far, är Bajen Fans Hockey en total höjdargrej. Skitkul.

(Det hindrar inte att jag anser att vi om sex, sju år hamnar i en misär av hundratals NHL-ifierade kvasimatcher när vi går upp i eliten. Men den dan den popcornburken)