Några osorterade tankar efter derbyt

1. Vad har bokstavskombinationer för rätt att ta over mitt lag?
Första tanken när jag var på väg hem igår var vilken rätt de här tonåriga pillermissbrukande bokstavskombinationerna, KGB, ADHD eller vad fan de nu heter, har att sänka den klubb som jag (och tusentals andra) lägger ner en massa tid, pengar och engagemang på att följa.
Det som varit så skönt med att vara Bajare är att vi alltid varit de “goda”. De derbyn som varit lugnast har oftast varit dem som Hammarby förlorat. Kanske för att hammarbyarna på nåt sätt kunnat ta förluster med jämnmod.
Det handlar inte om losermentalitet, utan en förvissning om att kärleken till Hammarby är så mycket större än tre poäng i en enskild match. Visst är det surt att torska, men det kommer fler matcher, tillräckligt många för att ta guldet ändå.
De huvförsedda bokstavskombinationerna skulle behöva lära sig vad en seger egentligen är. Att en Bengal i håret på en medsupporter inte är en seger. Att ”försvara sina färger” är retorik som tillhör medeltiden. Och så vidare...

2. Bajen har inget vidare flyt med avbrutna matcher
I början av 80-talet spelade Hammarby ut Djurgården efter noter och ledde med 2-0 då domaren bröt matchen efter 43 minuter p g a kraftiga skyfall. Omspelet slutade 2-1 till Dif. För ett par år sen avbröt domaren INTE matchen mot AIK, som efter ett långt uppehåll kunde kvittera till 1-1. Igår avbröt domaren inte matchen i första halvlek då det möjligtvis fanns möjlighet till omspel (antar jag). Däremot när matchen var avgjord spelmässigt sätt.

3. Dags för utländska domare
Än en gang pallade inte domaren för trycket i en tät match på Söderstadion. Det måste bli ett slut på rättsskipare som kommer till Söder med inställningen att “stå emot Hammarbys hemmapublik”. Man FÅR inte blunda för en hands som syns klart 60 meter från straffområdet, för att resten av halvleken konsekvent låta 50-50-situationer gå till bortalagets favor. Jag tror att bokstavskombinationerna skulle ha svårt att stoppa matchen om det hade stått 1-2 på resultattavlan (vilket var ett mer spelmässigt motiverat resultat).
Det finns nästan ingen svensk domare som klarar heta derbyn, det synes mig vara bevisat nu. Inte ens den kanske baste, Peter Fröjdfelt. Han har har en tendens att släppa allt till den gräns att det blir rena boxningsmatcherna i de andra halvlekarna. Nej, in med en Collinatyp som publiken kan ha respekt för.

4. Gillar inte den trendiga self-bashingen
Förr i tiden, när man var typ liten, så kunde man alltid skylla förluster på domaren eller att Bajen EGENTLIGEN var bäst men hade en massa otur. Nu för tiden tycks det vara tvärtom. “Analytikern” gör som tv-, radio- och tidningsexperterna, dvs tittar på slutresultatet och motiverar därefter varför det vinnande laget var så mycket bättre.
Så vad blir då konsekvensen av gårdagens match: jo, Bajen var värdelösa och Djurgården jättebra. Det här självplågandet (att vid förlust så är laget värdelöst) går så långt att bokstavskombinationerna tar det som anledning till att börja bråka! (Enligt dem var det tydligen Peturs mfl fel att matchen fick avbrytas)
Själv föredrar jag att gå halva vägen. Hammarby spelade rätt bra förutom några rejäla tabbar i backlinjen. Djurgården var bättre men hade dessutom “djurgårdsflyt”, dvs alla bollar mot mål gick in. Och som grädde på moset: domaren var kass, missade en klar straff då matchen stod och vägde, och tappade den till stora delar efteråt.

5. Söderstadion inte säkert
Bland det första som dyker upp i debatten (redan i den direktsända radion Igår) är att Söderstadion minsann inte är säker nog. Vad har de fått det ifrån? Är det omöjligt att smuggla in bananer, mynt och fyrverkerier på Råsunda? Förr i tiden regnade det glasflaskor, men det har man ju fått bort. Och någon planinvasion har det ju inte varit, varken på Sös eller Råsunda.
Och vill man sätta upp stängsel så får vi väl påminna dem om Hillsborough, alltså skälet till varför det inte är stängsel på arenorna (de flesta arenorna åtminstone).
Jag tror att det handlar om den extremt förtätade stämningen på Söderstadion som lätt går överstyr. Arenan är helt enkelt “för bra” för att vara säker.
Det mesta talar dock för att det blir Råsunda i fortsättningen. Naturligtvis med inkastade bananer, mynt och fyrverkeripjäser, dessutom med mer- eller mindre misslyckade planinvasionsförsök. Alltså ingen märkbar skillnad…
Vill man verkligen stoppa huliganerna så får man väl början med rektal visitering och scanner a la flygplats.

6. Banantraditionens återkomst
Sedan får man väl “tacka” en viss kvällstidning att den trista traditionen att slänga bananer på Djurgårdare nu är större än någonsin. Innan derbyt 2004 var denna tradition i starkt avtagande. Några enstaka frukter langades in. Men efter det rosa bladets krigsrubriker regnar det återigen tiotals bananer från “fans” som mer är ute för att provocera kvällspressen än motståndarlaget.

7. Proportionalitet
Till slut: Trots krigsrubriker så är det väldigt lite som har hänt. Sju personer inne på plan, lite bengaler på fel ställe och en inställd match. Man får sätta det i sin rätta proportion.
Det handlar INTE om terrorbombningar och flyktingströmmar. Inte om bortsprängda kroppsdelar och blodiga barn.
Visst är problemet stort för svensk fotboll, och visst vill jag få bort firmorna från idrotten (dock utan hjälp av amerikanska terroristlagar). Men därvid får det vara nog.
Trots detta var jag betydligt mer rädd att gå på fotbollsderbyn på 70- och 80-talen än vad jag är nu...