09 oktober 2007

Bajen - svensk fotbolls al-quaida

Javisst, jämförelsen haltar. Det ena är så oerhört mycket värre och allvarligare.
Men ändå, här kommer den:

Kriget mot terrorismen har, som alla vet, kostat världens befolkning en stor del av frihet och demokrati.
Människor fängslas utan skäl, förs iväg till andra länder för att torteras, bankkonton spärras, strikta lagar införs, friheten beskärs, polis och militär får allt större makt, pressfriheten inskränks, suveräna stater invaderas, människor mördas.
Och framför allt, rädslan frodas.
Resultatet? Tja, terrorismen frodas den med.
Och allt är bin-Ladens fel. Och alla andra islamska fundamentalister.
(Fakta: Av ca 600 händelser av terroranstrykning som skedde i Europa år 2006 så var det ett fall (1!!!) som hade islamistisk bakgrund. Bara så ni vet.)

I svensk fotboll har något slags krig mot fotbollshuliganism inletts.
Kameror ska filma, polisen ska ta krafttag, klubbarna ska registrera och stänga av, minuspoäng och böter ska utdelas.
Och även här finns en enda syndabock: Hammarby Fotboll.
Lite märkligt är det. Det är lättare att få in ett raketgevär genom den amerikanska tullen, än en plastflaska med läsk på Söderstadion.

Därmed inte sagt att jag försvarar dem som bränner bengaler och slänger in saker på banan
Man kan svära, man kan beklaga och fördöma. Och så kan man muddra och stänga av.
Men sen kan man inte göra så mycket mer.

Följer klubben det regelverk som finns och de säkerhetsåtgärder som kan göras, är böter och andra straff bara löjliga. Då kan man lika väl införa bötesstraff ifall det regnar eller snöar under spelets gång.

För att få bukt med huliganism så måste arbetet fortsätta på andra ställen. Utan böter och poängavdrag.

Varför envisas då folk med att kasta in saker på spelare och domare?
Är det curlinggenerationens reaktion mot att man inte fick åka tunnelbana själv innan man blev 18 år?
Eller är den nya supportergenerationens sätt att bryta sig loss från de äldre supportrarna. Att mena att slänga brinnande bengaler i publikhavet, att kasta mynt på domaren, och att beställa slagsmålskrig i en grusgrop, är "äääkta supårterkultuuuur".
Eller är det samhällets individualisering där solidaritet och offentlig sektor är svordomar? Där man skiter i de svaga och utstötta och beställer in fler vaktbolag då man ska röja upp?

Jag antar att fotbollförbundet så gärna vill visa sig handlingskraftiga. Det är inte lätt när dubbelmoralens väktare i den tredje statsmakten kräver krafttag.
Just mediernas roll är rätt patetisk: Man gråter krokodiltårar när något händer, samtidigt som det är det som de verkligen vill ha. Skandaler, brott och olyckor är mumma.

Men: vi har de politiker vi röstar fram och de medier som vi väljer att konsumera, så vi ska väl inte klaga...

(För övrigt är det märkligt att man vägrar ändra linjedomarnas placering. Visst, huvuddomaren ska springa diagonalt från höger backposition till vänsterytter. Men är det verkligen så omöjligt att ändra till tvärtom vissa matcher när nu verkligheten ser ut som den gör. Att idioter kastar in saker, trots visitation?)

Inga kommentarer: