Bajen - svensk fotbolls al-quaida

Javisst, jämförelsen haltar. Det ena är så oerhört mycket värre och allvarligare.
Men ändå, här kommer den:

Kriget mot terrorismen har, som alla vet, kostat världens befolkning en stor del av frihet och demokrati.
Människor fängslas utan skäl, förs iväg till andra länder för att torteras, bankkonton spärras, strikta lagar införs, friheten beskärs, polis och militär får allt större makt, pressfriheten inskränks, suveräna stater invaderas, människor mördas.
Och framför allt, rädslan frodas.
Resultatet? Tja, terrorismen frodas den med.
Och allt är bin-Ladens fel. Och alla andra islamska fundamentalister.
(Fakta: Av ca 600 händelser av terroranstrykning som skedde i Europa år 2006 så var det ett fall (1!!!) som hade islamistisk bakgrund. Bara så ni vet.)

I svensk fotboll har något slags krig mot fotbollshuliganism inletts.
Kameror ska filma, polisen ska ta krafttag, klubbarna ska registrera och stänga av, minuspoäng och böter ska utdelas.
Och även här finns en enda syndabock: Hammarby Fotboll.
Lite märkligt är det. Det är lättare att få in ett raketgevär genom den amerikanska tullen, än en plastflaska med läsk på Söderstadion.

Därmed inte sagt att jag försvarar dem som bränner bengaler och slänger in saker på banan
Man kan svära, man kan beklaga och fördöma. Och så kan man muddra och stänga av.
Men sen kan man inte göra så mycket mer.

Följer klubben det regelverk som finns och de säkerhetsåtgärder som kan göras, är böter och andra straff bara löjliga. Då kan man lika väl införa bötesstraff ifall det regnar eller snöar under spelets gång.

För att få bukt med huliganism så måste arbetet fortsätta på andra ställen. Utan böter och poängavdrag.

Varför envisas då folk med att kasta in saker på spelare och domare?
Är det curlinggenerationens reaktion mot att man inte fick åka tunnelbana själv innan man blev 18 år?
Eller är den nya supportergenerationens sätt att bryta sig loss från de äldre supportrarna. Att mena att slänga brinnande bengaler i publikhavet, att kasta mynt på domaren, och att beställa slagsmålskrig i en grusgrop, är "äääkta supårterkultuuuur".
Eller är det samhällets individualisering där solidaritet och offentlig sektor är svordomar? Där man skiter i de svaga och utstötta och beställer in fler vaktbolag då man ska röja upp?

Jag antar att fotbollförbundet så gärna vill visa sig handlingskraftiga. Det är inte lätt när dubbelmoralens väktare i den tredje statsmakten kräver krafttag.
Just mediernas roll är rätt patetisk: Man gråter krokodiltårar när något händer, samtidigt som det är det som de verkligen vill ha. Skandaler, brott och olyckor är mumma.

Men: vi har de politiker vi röstar fram och de medier som vi väljer att konsumera, så vi ska väl inte klaga...

(För övrigt är det märkligt att man vägrar ändra linjedomarnas placering. Visst, huvuddomaren ska springa diagonalt från höger backposition till vänsterytter. Men är det verkligen så omöjligt att ändra till tvärtom vissa matcher när nu verkligheten ser ut som den gör. Att idioter kastar in saker, trots visitation?)

Is this it?

Kolla på bilden här uppe. Den är fem år gammal.
Hammarby möter AIK och vinner med 4-0.
AEG har gått in och satsat hårt i Bajen.
Det finns framtidshopp.

Nu, i oktober 2007, har Hammarby Hockey begärts i konkurs.
För ett par ynka hundratusingars skull.
För några hundra personer fler i publiksnitts skull.

Den 7 mars 1921 spelade Hammarby sin första hockeymatch då man besegrade IF Linnea med 7-5.
Sedan dess har klubben vunnit 8 SM-tecken, 8 SM-silver och lika många brons. En medaljsamling som skulle kunna utökas med ett guld om man inte hade hoppat över guldutdelandet 1939.
Hammarby har vunnit den högsta serien 17 gånger. Översätt det i fotbollstermer den som vill.

Ska det sluta så här?
Så här snöpligt?

Efter 35 års glädje och sorg, nageltuggande och jublande, så känns det jävligt snöpligt.

Det blir liksom oundvikligt att man plockar ur stora moralkakan ur ugnen. Hur kan Sveriges största och bästa supporterskara inneha Sveriges utan motstånd överlägset svartaste får? Hur kan man så fullständigt skita i den mest framgångsrika medlemmen av alliansen?

Jag hoppar moralen för den här gången och svarar på några frågor i stället:
1. Nej, AEG äger inte Hammarby Hockey längre (eller delar av). De har hoppat av.
2. Nej, AEG städade inte upp de skulder som hockeyn drogs med p g a glädjekalkylerande styrelser på 90-talet.
3. Ja, Hammarby Hockey HAR satsat. AEG lassade in närmare 50 miljoner. (Men märk väl att Skellefteå AIK hade ungefär samma satsning i 15 års tid innan de tog sig upp).
4. Ja, det kan vara kul att gå på hockey. Är det bara fyrsiffrigt på Hovet är den stämning som klacken skapar värd entrépengen bara den.
5. Ja, vi lever i en kommun som är fullkomligt urusel på att stötta idrottsföreningar. Till skillnad från alla konkurrenter utanför Stockholm.
6. Nej, vi har ingen chans att via svarta stålar konkurrera om spelare. Till skillnad från många konkurrenter utanför Stockholm.
7. Ja, den löpande ekonomin går faktiskt nästan ihop. Detta tack vare den billigaste spelartruppen i svensk elithockey. Synd att de gamla skulderna ställer till det.
8. Nej, Hammarby hockey lovar inte en massa satsningar. Det var över tio år sedan sist. De två, tre gånger man har lovat satsning så har satsningen kommit. Låt vara att vi inte lyckats ta oss upp i elitserien, men nog har det försökts.

Is this it?
Nej, inte om DU vill det!
Matchprogrammet finns på www.hammarbyhockey.se

Dags att knyta samman Hammarbyfamiljen igen

För tio år sedan splittrades Hammarby IF till en lång rad enskilda föreningar.
Det var säkert rätt. En paraplyförening och en rad sektioner med eget ekonomiskt ansvar.

Problemet är bara att Hammarby känns allt mer splittrat.
Inte nog med att de tidigare sektionerna ibland rent av motarbetat varandra. Även fansen har förändrats.
Förut var man Hammarbyare rakt igenom. Man höll på Bajen i fotboll, hockey och alla andra sporter. Och höll man inte på Bajen i första hand i hockey så fanns det ändå någon slags respekt för den som följde laget i den näst högsta serien, även om man själv föredrog Leksand (eller Brynäs eller vad som helst).
Nu händer det till och med att hockeybajare hånas när de går på fotboll(!!)

Men splittringen gäller även andra sektioner. Det känns inte som om det finns någon Hammarbyfamilj att tala om. Det finns bara 16 föreningar som av en händelse har samma namn.

För oss som är Hammarbyare rakt igenom (jag hoppas att det är ”oss”, att jag inte är ensam) så vill jag stötta Bajen i varenda idrott som HIF bestämmer sig för att anmäla ett korplag i.
Men det är inte så lätt just nu, då sektionerna inte är intresserade av varandra, då matcher krockar och då det inte ens finns en tidning som speglar hela Hammarby.

Jag har ett förslag till fyra åtgärder som Hammarby IF i mitt tycke bör göra:

Steg 1
På Hammarbys officiella sida hammarby-if.se bör man kunna bli medlem i samtliga sektioner. Även alla på en gång. En koll på avgifterna visar att den sammanlagda summan för medlemsskap ligger på ca 3850 (uppskattat då bowling, friidrott, goalboll, orientering och rugbyn inte har någon uppgift om medlemsavgifter). resp. 2 100 för en junior.
Ett fullt medlemsskap i alla Hammarbys föreningar för 3 000/1 500 (och kanske 5 000 för familj) tror jag skulle kunna attrahera en del.

Steg 2
Via huvudföreningen bör man även ordna en webbshop med produkter från samtliga sektioner. Som det är nu så stöter man på lite speedwayprylar om man besöker Gubbängen, och handbollsprylar när man går på Eriksdalshallen. En och annan udda pryl kan förirra sig in i Bajenshopen på Hornsgatan, men den butiken tycks ju vara fotbollens domän.
I webbshoppen ska man dessutom kunna beställa säsongskort till samtliga sektioner där såna förekommer. Dessutom ska man kunna kombinera olika säsongskort till ett bra pris. Hockey/Bandy/Handboll till exempel.

Steg 3
Vad som vidare behövs är att samtliga sektioner promotar varandra, så att det känns att det är samma klubb det handlar om. Resultatrapportering för varandras matcher borde vara en självklarhet. Presentation av årets trupp (hockeyn på Söderstadion, fotbollen i Eriksdalshallen, handbollen på Hovet etc.) stärker också känslan att det faktiskt handlar om Bajen.

Steg 4
Vid varje publikevenemang där Hammarby deltar ska det självklart finnas biljettförsäljning till samtliga andra sporter. En grupp bör utses att ha hand om detta. När man går in på Hovet ska det finnas en biljettkiosk/bord där kommande matcher står uppsatta. I Eriksdalshallen ska man kunna köpa hockey- eller innebandybiljetter. Gärna med kombinationserbjudanden. Ett stort problem numera är ju faktiskt att man inte ens vet om att det är en match på gång. Man ska inte underskatta impulsköpet, det gör definitivt inte proffsen dvs. handeln.

Det finns säkert ytterligare miljoner sätt att stärka sammanhållningen i föreningen. Gemensamma sponsorer, evenemang, att alla ställer upp med lag i Midnattsloppet osv. Det här var bara fyra grundläggande grejer.

Kontinuitet ger hopp

Under en lång rad av år har Hammarby Hockey av olika anledningar idkat storstädning i spelartruppen inför varje säsong.
Många gånger har det gjorts av okänslighet på grund av ett stort pengainnehav.
Vi har pengar så nu köper vi nytt, har det låtit.
Det har förmodligen kostat oss en plats i elitserien.

För hade man istället, med start 1999 då de första pengarna rann in, ömt vårdat spelartruppen och steg för steg förstärkt med nya spelare, så hade det krävts ett smärre under för att inte ta steget upp.

Nu har man, som sagt, köpt ett helt nytt lag var och varannan säsong.

De senaste tre, fyra åren har spelaromsättningen haft andra anledningar. På grund av grava ekonomiska problem så har klubben varit tvunget att satsa billigt. Flera års tunga nedskärningar har fått Hammarby på en ekonomisk grund som kanske inte är stabil, men åtminstone inte livshotande dålig.

Och som genom ett under så står vi inför en säsong där nästan alla spelare är kvar. För första gången sen... ja, det måste vara slutet av 1970-talet.
Vad beror det på?
Tja, om man är lite elak så har Hammarby för dåliga spelare. De är inte intressanta för elitserieklubbar. För, det är ju en sanning att det bästa en allsvensk klubb kan ha, är ett gäng medelmåttiga spelare som bara nästan blir värvade. Ett lag utan stjärnor som ändå är tillräckligt bra för att ligga i topp.

Sant är nog att Hammarby inte har några spelare som skulle gå in i ett elitserielag. Åtminstone inte som tongivande spelare. Än. Istället finns en hel hög som har potential på några års sikt.

Inför förra säsongen kändes det som om varenda poäng skulle kännas som en seger. Efter en darrig halva så kom laget i gång och presterade riktigt bra. Nu blev marginalen ner till kvalstrecket bara fyra poäng, men spelmässigt tycker jag Hammarby höll en trygg allsvensk klass. Trygg från nedflyttning alltså.

I år har jag mycket större förhoppningar. Och det framför allt tack vare kontinuiteten. Med 17 spelare som har spelat ihop sig i över ett år så kan inte förhoppningarna ligga lägre än kamp om slutspel.
Hammarby slutade 28 poäng efter sjuan Nyköping förra säsongen, så det är en bit att ta in. Å andra sidan slutade vi 24 poäng efter ett AIK som bara var marginellt bättre. Gnaget utnyttjade sin fulla potential och kunde därför sånär knipa en slutspelsplats.

Jag hoppas och tror att vi kan hänga med i tabellen, och att publiken kommer i lite högre utsträckning. Då kan vi få råd att behålla spelarna ytterligare en säsong.

Och då. Då kan det verkligen hända något.
Om det nu inte gör det redan denna säsong.

Publiken som kom tillbaka

Under matchen mot Södertälje vände sig en person om och undrade om det inte var två tusen tvåhundra eller tvåtusen fyrahundra.
Nej, jag trodde på kanske 1 100.
Inte så mycket mer i alla fall.

Förvåningen var rätt stor när det på hockeyförbundets sida stod att publiksiffran bara var 550.
Mycket konstigt.
Men märkligheten skulle kunna ha förklarats av de billiga klackbiljetterna (30 spänn för dem som var på AIK-matchen).
Och så: i morgontidningen i morse hade publiksiffran plötsligt krymt ihop till 301 (!).

Stor förvirring i skallen: hur kommer det sig att en halvhyfsad publiktillströmning plötsligt halverar sig. Och inte bara en gång, utan två?
Jag vågade knappt bläddra i kvällstidningen med rädsla för att resten av publiken försvunnit.

Snacka om twilight zone, Bermudatriangeln och ett tiotals avsnitt av arkiv kryss sammanslaget!

Men nu dyker det upp ”säkra” uppgifter på diverse gästböcker: det var 1 365 som såg Bajen-SSK i går eftermiddag.
Hmm.
Vem vet, i morgon kanske vi är uppe över 2 000.
Eller kanske 64.
Det är som ett tombolahjul på Gröna Lund. Typ...