Hammarby Hockeys fall 2: HOCKEYTÅGET SOM GICK FRÅN PERRONGEN

HOCKEYTÅGET SOM GICK FRÅN PERRONGEN

I mitten av 1970-talet exploderade hockeyns popularitet i Sverige. Det var då som den svenska klubbhockeyn på allvar formades till vad den är i dag. Den näst största sporten, stundom den allra populäraste.

Visst kan man säga att hockeyn slog igenom i början av 20-talet då SM-spelandet började, eller kanske 1949 då Sverige arrangerade VM och Stadion stormades av människor som inte fick plats (och skadades på de läskiga järnstaketen). Trots fjärdeplatsen var Sverige bara en 0-3 förlust emot Tjeckoslovakien från ett guld. Detta efter en meriterande 2-2-match mot de omöjliga Kanada.

Men fram till 1960-talet var det främst landskamper och gästande utländska lag som lockade storpublik. På 60-talet började hockeyn flytta inomhus, och även om den allra största hockeypubliken genom tiderna kom i mitten av 60-talet då Västra Frölunda spelade utomhus på Nya Ullevi, så kan man nog ändå säga att hockeyns definitiva genombrott kom lite senare. Och det var Tre Kronor som banade vägen.

De två tv-sända världsmästerskapen i Isstadion, 1969 och 1970 sågs av i princip hela det svenska folket. Ta schlagerfinalen och multiplicera med två. Ja, kanske tre, så kommer du nära.

Efter de två VM-turneringarna växte intresset för den inhemska hockeyn de följande åren. Många minns tvekampen mellan Brynäs och Leksand, där även AIK, Djurgården, Södertälje, Frölunda och andra lag var med. Systemet med två allsvenska grupper och en slutspelsgrupp respektive nedflyttningsgrupp gjordes om till den elitserie med playoff vi ser idag. Succén var given.

Var kommer ett av de mest klassiska lagen i svensk hockey, Hammarby, in i det här?
Nej, just det. Hammarby finns inte med.
När det stora popularitetståget gick stog Bamsingarna kvar på perrongen. Då miljontals nyfrälsta hockeysupportrar skulle välja lag så fanns inte Bajen i sortimentet.

Hammarby hade sin storhetstid 25 år för tidigt. När generationer av unga födda på 50- och 60-talen skulle välja lag så blev det Leksand eller Brynäs i första hand, Färjestad, Frölunda, Södertälje, Björklöven, Skellefteå i andra, tredje.
Gnagarna hade sitt lag, djurgårdarna sitt. Hammarbyarna hade … ja, vadå?

Det var ju inte så att Hammarby saknade publik fullständigt. Många Hammarbyare som normalt såg fotbollslaget dök upp när det vankades kval och slutspel. Men det var fortfarande så ända fram till laget gick upp 1981 att ”vanliga” människor inte ens kände till att Hammarby fanns till som hockeylag.

Detta är ett skäl till den kräftgång som Hammarby i högre eller lägre grad gått under hela den 30-årsperiod som elitserien funnits, som den moderna svenska hockeyn funnits.

Nästa skäl till Hammarby Hockeys fall ska jag ta upp i nästa del:

HAMMARBY HOCKEYS FÖRÖDANDE FELBESLUT