16 mars 2008

Hammarby Hockeys fall 5: KOMMUNEN OCH ARENABOLAGET

Det sägs ofta att Stockholms stad är en usel idrottsstad. Och så räknas det upp exempel på varför det är så.
Men, precis som med allt annat, världen är inte svart eller vit, allt är inte 100 procent bra eller 100 procent dåligt.
Stockholms stad gör naturligtvis mycket som är bra för idrotten och för Hammarby Hockey, som det här ju handlar om.

Men visst finns det saker som visar att staden varit ett av många andra skäl till varför Hammarby Hockey är i det läge klubben är.

Innan Globen byggdes fanns det en träningshall för hockey och två fotbollsplaner där Globen nu står. Allt detta försvann och ersattes egentligen aldrig.
Det staden har gjort de senaste 30 åren är mest att lappa ihop det man tagit bort eller förstört. Det har inte skett någon utveckling framåt med fler hallar (eller fler fotbollsplaner) utan man har nödtorftigt ersatt det gamla med något annat.

En riktig evenemangsarena som Globen byggdes, men det var 10 år efter att den började behövas. Zinkensdamm blev en bra bandyarena, likaså det 10 år ”för sent”.
Staden har uppfyllt minimikravet för en stad och knappt det.

För Hammarbys del (både hockeyn och fotboll) var det fatalt att staden bolagiserade ägandet till Globenområdet. Man kan ha åsikter om offentlig bolagisering i stort med allt det får med sig med minskad insyn och ekonomisk press. För Hammarbys del har det handlat om att man haft en hemmaarena som tar ut hyror som vida överstiger konkurrenternas.
När man i mindre städer ömmar för sitt elitlag och bäddar för det, så vill man i Stockholm tjäna pengar på det. Och det är i grunden bolagiseringen (Arenabolagets) fel. Ett bolag får inte gå med förlust. Helst ska det generera vinst, och då är det helt logiskt att man inte bryr sig om sina, rätt fattiga, hyresgäster. *)

Hammarby Hockey får betala 15 000 i hyra för att spela på Hovet, liksom Stora Mossen och Husby (när Hockeyförbundets nåd låter dem spela där), trots att istiden i sig kostar mindre än en fjärdedel (alltså om laget tränar). Det är inga stora summor kanske, men för Hammarby Hockey betyder det kanske uppåt 250 000 som skulle ha behövts någon annanstans.

Om man lägger till dyr biljetthantering, att klubben inte får möjlighet att ta in avgifter för parkering, inte kan sälja sin egen korv och sitt eget kaffe, så blir det snabbt miljonbelopp som klubben missar varje år. Detta är pengar som konkurrenterna i de mindre städerna lever av i sin jakt på allsvenska placeringar.

Stockholm är en extremt rik stad. Den skulle lätt ha råd att låta idrottsanläggningarna kosta lite mer. Den skulle definitivt ha råd att inte ha ett bolag som måste dra in vinster för sin verksamhet.

För hockeyn (och idrotten i stort) är ÄNDÅ en pluspost för det allmänna. Den sysselsätter tusentals ungdomar (och håller dem friska både till kropp och själ), den genererar mångmiljonbelopp i skatteintäkter samt en massa goodwill till staden. **)

Så, även om en del negativt prat om Stockholms stad inte stämmer så är det onekligen ett faktum att staden kunde ha agerat betydligt bättre mot idrottsklubbarna och Hammarby Hockey. Men politisk och ekonomisk okunskap kombinerat med sur ekonomisk ideologi har blivit en av de faktorer som sänkt Hammarby Hockey.

I nästa sväng ska det handla om ELITHOCKEYNS PÅVAR OCH STORSTADSPROBLEMET

*) Ett skäl till varför Globen sköts av ett bolag kan ju vara att man fick kalla kårar av vad bygget kostade. På förhand talades det om att Globen skulle kosta 27 miljoner kronor för skattebetalarna. Det landade på ungefär en miljard. Så man kan ha en viss förståelse för att man inte ville att ännu mer pengar skulle rinna iväg ...

**) Det finns säkert mycket att säga om barn- och ungdomshockeyn. Jag kan för lite om det, så jag väljer att inte kommentera det. Men faktum är att hockeyn allt mer är ett reservat för övre medelklassen. Det är otroligt dyrt att låta sitt barn spela hockey. Och det är inte bara den dyra utrustningens fel. Dels kanske klubbarna är lite väl exklusiva och dyra i sig, men mycket faller säkert på staden också.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du skriver långt och bra, men jag tycker att du komplicerar det hela aningen för mycket.

Hammarby Hockey har egentligen bara ett riktigt problem: för låga intäkter.

Grundorsaken till detta är givetvis det fundament som alla idrottsföreningar bygger sin verksamhet kring, publikintäkter.

Det ska inte gå att driva en ishockeyklubb i landets näst högsta serie praktiskt taget utan publikintäkter.

Istället för att acceptera läget och anpassa kostymen efter de nuvarande intäkterna, så har styrelsen istället valt att anpassa kostymen efter vad som krävs för att kunna spela i Hockeyallsvenskan. Inte helt ovanligt i idrottssverige...

Om man jämför med Djurgården, som också har problem för att man spelar i Stockholm, så ser man att Djurgården har ett publiksnitt som tillhör toppen av Elitserien, men ändå har man ekonomiska problem som lag med betydligt mindre publik och högre spelarbudget inte har. Där kan man på ett helt annat sätt peka på stadens inblandning i soppan, medan det i Hammarbys fall blir mest gnäll utav det hela.

Webbmäster sa...

Ja, i grunden är det förstås så att intäkterna är det avgörande. Det går egentligen inte att ha ett allsvenskt lag med 500 på läktarna. Inte med nuvarande villkor i alla fall.

Men en av mina poänger (om jag nu har några) är att Bajen skulle ha klarat sig om någon enstaka av alla faktorer varit annorlunda. Ungefär som flygolyckorna jag skrev om i början.