Hammarby Hockeys fall 7: NHL OCH HERR BOSMAN

Jag ska inte tala så mycket om den beryktade Bosman-domen.
Att spelare kan gå gratis efter kontraktets slut har förändrat hela idrottsvärlden, inklusive Hammarby Hockey. Om det är till det bättre eller sämre är jag inte helt säker på, men annorlunda har det i alla fall blivit.

Istället tänker jag skriva om den riktigt stora boven inom hockeyn, NHL.

Man kan tycka vad man vill om de förmodligen rätt korrupta fatcat-kostymerna i de internationella fotbollsförbunden. De är säkert ungefär som den olympiska kommittéen. Bor på lyxhotell, jobbar på lyxinredda kontor och lever gott medan de klättrar i sina karriärer.

Men – och det är ett stort fett men – de arbetar för fotbollens bästa.

För trots att de rikaste storklubbarna i Europa verkligen har försökt kapa åt sig en monopolsituation (hur någon kan hålla på Liverpool, Milan, Juventus etc är en fullständig gåta för mig) så har gubbarna i Uefa och Fifa lyckats hålla dem stången.
Storklubbarna kan inte diktera villkoren helt och hållet. De kan inte köpa spelare nästan gratis, de bestämmer inte om och när det blir ett VM och om deras spelare ställer upp.

Ni vet hur det är i hockeyn. Fifas motsvarighet i hockeyn har ingen som helst makt mot NHL.
Det är upp till direktörerna i NHL huruvida det blir några proffs till de internationella mästerskapen. Och spelarna, ja de är i praktiken gratis att plocka från övriga världen.

Det är katten på råttan och råttan på repet. NHL tar spelare från elitserielagen som tar spelare från allsvenskan. Allt utan att betala mer än en förnedrande utbildningsavgift som är obetydligt högre än ett månadsmärke på SL.

När supertalangen Zlatan gick till den i europeiska mått hyfsade klubben Ajax så betalades det 80 miljoner.
Tänk vad det skulle betyda för svensk hockey om en Foppa genererade samma belopp till Modo. Modo skulle helt enkelt bli tvunget att åtminstone pröjsa nån miljon eller två för en allsvensk lirare som kanske tar en plats i laget. En moderklubb till ett NHL-proffs skulle kunna säkra fem säsongers verksamhet på vidareförsäljningsklausuler.

Visst skulle lönerna höjas och inflationen slå till inom den svenska hockeyn om det dansade in typ 50 eller 100 miljoner varje år för alla spelarköp. Men de pengarna skulle ändå kunna sippra ner i systemet och landa i allsvenska lag och division-1-lag och deras ungdomsorganisationer.

De stora förlorarna med nuvarande system är talangfabriker som exempelvis Hammarby och Huddinge. Elitserien är nedlusad av spelare som kommer från de allsvenska klubbarna. Få av dem har genererat rejäla inkomster.

Det är inte bara när det gäller popcorn, öl och 590 spelomgångar som den svenska elithockeyn tar efter NHL. Den svenska hockeyligan, SHL, beter sig mot alla andra klubbar på ungefär samma sätt som NHL behandlar hockeyvärlden.
Och liksom NHL i sitt förhållande med IIHF så har SHL det svenska hockeyförbundet i sin ficka. Med varje medlems vetorätt blockerar man varenda god idé till positiv förändring.


Ja, som jag ser det är det både inre och yttre faktorer som bidragit till Hammarby Hockeys shitty situation. Men nu gäller det att arbeta med de saker som går att påverka.
Att NHL börjar betala pengar kan vi nog inte räkna med, inte heller att Elitserieklubbarna helt plötsligt skänker en tanke på något annat än dem själva och sina bankkonton.

Istället får man se inåt vad som går att påverka.

Jag tror på ett ökat samarbete inom Hammarby mellan vintersektionerna hockey, bandy, handboll och innebandy, framför allt för att väcka de tusentals Hammarbyare som bara väntar på att gräset ska gro på Söderstadion.

Bara det skulle räcka långt, tillräckligt långt för fortsatt guldstrid för handbollen och bandyn, och tillräckligt för ett riktigt starkt allsvenskt hockeylag.

WebbMäster has spoken … typ.